Från depp till pepp

All makt åt Tengil...

2009-08-28T10:35:00.003+02:00

Jag är med twitter. Sisådär tio år efter alla andra. Men vad gör det?

Förresten betyder det nog att jag snart sätter lösen på den här bloggen. Den får vila lite. Kanske dör den, man vet inte så noga än. Alternativt kan man få lösen till den i det fallet man råkar tycka att den fortfarande är något att ha. Ansökningar lämnas i kommentarfältet.

Puss

The big fat italian wedding

2009-08-19T21:42:00.004+02:00

Plötsligt är det onsdag. En väska står halvt uppackad vid sidan av sängen och på täcket ligger en annan, en liten större. I den ligger än så länge bara ett par Converse i en systemetpåse. De är nytvättade och numera helt rena från göteborgsleran som gjorde dem helt oigenkännliga.

I morgon landar jag i Rimini. Där ska två personer svära evig trohet till varandra. Jag, CC och K svär på att ställa till med ett smärre inferno på samma tillställning och redan innan finns det mycket som indikerar på att den satsningen går falla i god jord.
Cocktailklänningar i somriga färger, trehundra mer eller mindre tokiga gäster, ett gammalt slott på vischan, en hel del vin och ännu mer varm sol mot bleknande axlar. Ja, det kan ju bli hur jäkla bra som helst.

Jag borde packa. Känns som jag kan behöva lite mer saker med dig ner förutom sunkiga gympadojor. Istället tar jag ett glas vin till- SEN packar jag. Bada någon?

Dreamy eyes

2009-08-16T23:58:00.002+02:00

Det finns något så fantastiskt med att komma hem till en öppen famn. Att känna andedräkt i nacken och ligga mot en naken bröstkorg. En bröstkorg man insett att man saknat under helgen. Det var dessutom precis vad det skulle krävas för att klistra ihop min trasiga uppenbarelse i dag.

En av årets bästa helger följt av årets bästa söndagar.

Pilot

2009-08-13T13:12:00.003+02:00

Ibland är det så mycket i skallen att kaospiloten inte orkar jobba mer. Min sade upp sig någon gång i morse, så jag står och faller ensam nu. Eller ensam och ensam, jag stödjer mig på mina fina pärlor. I helgen i leriga Converse, regnponchos (c/o Arenavägen 63) i beredskap och med en ljummen folkis i näven. Det kommer bli världsklass. Och jag startar med en kasse full med rödtjut, fem timmar tågresa och italiensk vilding redan i dag. Och Crookers och älskade J vars lägga agerar hotell för mig och pirrig förväntan och pirrig i magen efter allt som sades och hände under gårdagskvällen.

Ja, det är mycket nu. Och det närmaste kaospiloten jag kommer i helgen är mina pilotbågar. Den andra kan få ta semester över helgen. På måndag kommer allt vara utrett och framtiden klarna.

031-sjukan

2009-08-12T14:55:00.003+02:00

Kompisen skriver att Brandon Flowers har fått en son till. Han ska heta Gunner. Den förstfödda heter Ammon.

Gunner & Ammon.
Guns & ammo?

Ja, nu verkar det inte vara långt till Göteborg. Det hör ju jag, det.

Eureka!

2009-08-11T13:24:00.003+02:00

Fyra tjejer sitter på en kvällssolig veranda. De har kjol och klänning på sig, dricker rosé och röker mentolcigaretter.
Inte tror man väl att det är vid ett sådant tillfälle man en gång för alla ska få svar på frågan om huruvida det går att tända eld på en fis eller ej..?

Kindkramp vid Västerbroplan

2009-08-11T12:22:00.006+02:00

Johan T Lindwall vet hur man gör blue steel.

Måndag minus sju timmar

2009-08-09T15:10:00.003+02:00

Söndagsfrukost på solig veranda. Mackor med ost, juice och självömkan. Och så tre rökskadade halsar. Men helgen har varit perfekt, bortsett från våra krigsskador i dag. Jag upptäckte hur glad man kan bli av att känna varma andetag i nacken det första man gör på morgonen. Vita lakan, varm solbränd hud, ingen tid att passa kan vara så fint att det gör lite ont i en. S visade mig en av stans bästa platser att dricka vin på. Mälaren rakt under oss, apberget till höger och Djurgården rakt fram med ljudridå från Gröna Lund och stigande luftballonger som tog ny höjd över klippan.

I går satt fyra vänner på L:s föräldrars veranda i nio timmar: grillade, såg en luftballong nära på krasha in i skorstenen på grannhuset, jagade bortsprungen jycke, skickade sms, tog emot sms, skrattade så mascaran kröp ner i knävecken och berättade spökhistorier om silverpilen och hemsökta hus. Jag och K kände hur hårstråna reste sig på armarna när L berättade om vålnaderna i tunnelbanan och svepte i rena förskräckelsen två glas rosé till. Vi sov kvar, lånade tandborstar och jag fick en varm hund vid fötterna.

Jag och K kom fram till att fem var klockslaget då man får titta på film med gott samvete när det är bra väder på en söndag. Så nu gör jag det. En ogråtig sådan. Tar en mer syndaflodsframkallande efter det tror jag. Det är ju för bövelen söndag.

Diagnos, tack!

2009-08-07T12:43:00.002+02:00

Matintag i går: en bit knäckebröd, en banan.
Matintag i dag: en bit knäckebröd, åtta russin.

Ändå illamående och mycket ohungrig. Vilket av alternativen tror vi mest på: jungfrufödsel eller springmask?

The-who-the-what-now..?

2009-08-06T20:16:00.005+02:00

Det är bra att Sofia mode finns. Den är ta mig fasen smockfull av ansikten på personer jag inte har en jäkla aning om vilka de är (gissar att de syns i The Hills, The City, High School Musical och annat intressant). Jag känner igen trynena, men har ingen som helst aning om vad de gjort för att förtjäna en plats där. Förutom att klä sig bra, menar jag.

Den här veckan har jag hittat fyra uppslag där jag inte kan säga en enda film/tv-serie de där människorna varit med i. Jag känner mig gammal. Det är kanske bara att dra ur sladden och gå och lägga sig.

Italien - i Hornstull

2009-08-06T19:03:00.003+02:00

I dag upptäckte jag en riktig pärla. Intervjuade Paolo Roberto och bad honom visa sin bästa kaffebar, vilket han gladeligen gjorde. Vi traskade Hornsgatan upp, det var varmt som attan och helt plötsligt klev vi innanför tröskeln till Rom. Hallelujah moment!

Jag har undrat hur det ska kännas att komma tillbaka. Prata italienska över en bardisk med en perfekt cappuccino framför sig medan nya människor poppar upp och lägger sig i samtalet. Jag blev lycklig. Och varm i kroppen. Kärleken vaknade liksom till liv igen. Jag vet inte om jag känt mig så här redo någonsin. Håll i er, alla romare - nu kommer hon!

F Y I: Rino's café & espressobar, Hornsgatan 45.

Plopp!

2009-08-04T12:48:00.004+02:00

Ni vet hur man ibland tänker "han kanske har tappat telefonen i sjön" om en person som av någon anledning inte hört av sig. Ibland händer just det. I dag ringde S mig på redaktionen och förklarade att det inte går att hitta mig någonstans förutom där om man inte har mitt nummer.

Vilket han inte längre hade. Den ligger på havsbottnen någonstans norr om Muskö. Jag berömde honom för hans ihärdiga jakt när han berättade att han till och med stått utanför min dörr med en lapp ämnat för min brevlåda i näven utan att komma in. Jag dör lite och förlåter tystnaden.

Tio dagar kvar till detta förresten:

What's my age again?

2009-08-03T21:40:00.005+02:00

Ibland är dom sköna att ha. Oftast bara till jävulskap. Särskilt om det inte blir nåt av dem - de där man kan sms:a mitt i natten. I Stockholm är de utrotade. I Karlstad kryllade det av någon anledning av dem. Och när jag ofrivilligt ramlar på nån av de sistnämnda på fejsbook numera är de alla stadgade, har barn och tycker att höjdpunkten en lördagkväll är att spela Alfapet och ta en cider på nån annan stadgad persons nybyggda altan.

Jag kräks lite i munnen.

Jag har en månad kvar i Sverige nu. Eller om det är fem veckor, jag vet inte så noga. Uppenbarligen är det två saker jag ska göra fram tills jag åker härifrån: jobba och dricka vin. Helst inte sova så mycket, det är ändå tid min kropp tycker vi kan lägga på annat. Som att kolla på gråtfilm till exempel. I går avverkade jag två sådana och en komedi om världshistoriens händelerikaste fylla. Jag blev lite avis och försökte räkna ut antalet timmar tills det var helg igen. Det blev så klart alldeles för många.

Jag vet inte om man får fungera så här när man är närmare trettio än tjugo. Ska googla det i morgon.

Veckans sms

2009-07-31T13:52:00.002+02:00

"Ville bara säga att jag är väldigt attraherad av dig.
Och gillar dig som person.
Jag hoppas vi kan bli bra vänner".

Det finns hopp om mänskligheten.

Encore

2009-07-30T19:38:00.003+02:00

Den här hjärnan har checkat ut och gått på semester. Eller är det i ide? Den fungerar i alla fall inget vidare, eftersom den fortfarande inte snappat upp att den bor i Rom igen om några veckor. Jag ska ge den helgen på sig att börja förstå, så kanske den sen kan sluta fundera i "tänk om"-banor kring hösten och den där staden.

Ja, det är alltså bokat. Igen. I tisdags ringde jag skolan och betalade, i onsdags fick jag tillbaka min gamla lägenhet i Prati och i dag skrev jag kontraktet här hemma med mina andrahandshyresgäster. Klappat. Och. Effing. Klart.
Jag tänker på det och känner efter i magtrakten: kliva av metron efter Tibern, gå Via Lepanto upp till Mazzini, köpa Vanity Fair på hörnan vid banken och svänga in vid min port. Jag kommer till och med bli glad när läskiga hissen hostar sig upp till rätt våning.

Ja, det blir nog bra. Men jag får ont i hjärtat av att tänka på hur mycket jag kommer sakna vissa personer här hemma. De fattas mig redan, jag kan inte komma på hur jag tog mig ur sängen en enda dag utan dem.
Förresten verkar det som jag gick igenom den där dörren trots allt. Plötsligt blev det fredag. Utomhuskonsert i parken som är som vår trädgård, sitta på filt med rosé i plastglas, sova länge, promenera Kungsholmen runt, äntligen få krama S, gå till Trädgården, ligga sked.

Dörren går till fredag

2009-07-27T20:46:00.004+02:00

I dag var jag och klippte mig. Jag bytte därmed frisör för femte gången på tre år. Den här gången gick jag till frisören K, som jag för lite mer än en vecka sen satt tillsammans med under Coca-Cola-skylten och drack vin ur kaffemugg. Och var stockholmsromantiska och såg Slussen vakna till liv och skrattade åt att det var absurt tidigt. Eller sent, if you so will.

Nu: Götgatan, stajlad salong och after houres-klippning - uppenbart till kompispris. Frisören K deklarerade att jag minsann hade benan åt fel håll och att den gamla uppklippningen gjorde precis motsatt av vad den skulle. Han visste! Precis som frisören innan visste om uppklippningen innan det och frisören innan det och så vidare. Varje gång jag sätter mig i en frisörstol säger de så. Är inte då kontentan att smaken är som baken. Alternativt: inget vet vad fanken de håller på med?

På vägen hem stod det en dörr parkerad på perrongen två hållplatser innan mig. Den bara stod där. Ingen verkade kännas vid den. Jag kunde inte låta bli att tänka Narnia. Eller nåt annat fantasiland. Det känns som en ensam dörr mitt i ingenstans inte kan göra något annat än trigga fantasin: någonstans måste den ju gå. Jag hoppas den går till helgen, för då kliver jag av där i morgon och kliver rakt ut i fredagskänsla och sovmorgon och rosénätter. Det skulle vara fint.

Är det bara jag...

2009-07-27T14:58:00.004+02:00

... eller är det en viss skillnad på tjejen i reklamen för dejtingsidan och tjejen man verkligen hittar på dejtingsidan?

Expressen i dag.

Radar

2009-07-25T17:51:00.005+02:00

I går gick larmet. Bockstens radar gick igång med största varningsflagg och han tog till drastiska metoder. Radarn kickade igång, den där som känner av alla slags "Hallå! Nu mår hon bra, nu måste du höra av dig"-vibbar som snurrar runt i luften där ute. Så det gjorde han. På det mest banala sättet man bara kan: tio i två natten mot lördag.
Jag vann den första ronden, eftersom jag raderade hans nummer nån gång i slutet av förra året och inte fattade alls vem som kallade mig sweetie pie så dags och varför.

Något skadeskjuten av vetskapen att jag slängt hans nummer gick han ändå in i andra ronden och några mess senare kom han med förslaget att han och jag skulle ta en mc-tripp tillsammans med ett tält och en sovsäck på söndag. När inte den fastnade frågade han efter min adress som han sa sig ha glömt. Då tackade jag för mig och släckte lampan.

Jag och K och CC har diskuterat radarn så många gånger. Den slår aldrig fel. Den börjar tjuta så fort man känner sig zen och tillfreds eller har träffat någon. Det sistnämnda är det som direkt sätter igång storlarm, tror jag. Då kommer hela insatsstyrkan stormande. Som i går alltså. Jag gissar att besvikelsen borta på Östermalm var stor när han upptäckte att jag inte längre bryr mig. Score!

Nu: lilla svarta, jeansjackan och Debbans uteservering.

SM i bajs-referens?

2009-07-23T11:00:00.001+02:00

Kallt fast varmt

2009-07-22T20:19:00.009+02:00

Ibland är det bara sådär bra. Förmodligen skittråkigt att läsa om dock.
Jag och K säger att oförstörda människor utan krockskador och gamla trauman inte är på riktigt, att cyniskt är det nya svarta. Men jag tror jag inte tappar ett uns cynism bara för att jag är lycklig ett slag. Jag har visserligen huvudbry att fundera på. Men just nu är det mycket som är väldigt bra. Och då har jag ändå levt under existensminimum och på lånade pengar hela månaden och grubblat en del.

I går var det väldigt bra, sådär som det ibland bara är med en person: man bara känner det utan att behöva allt om varandra. Vi satt på en båt vid vattnet och trotsade vindarna. På väg mot inomhus och värme lite senare snuddade vi vid varandra och bad om ursäkt för det. Fast vi båda gjorde det med mening.
Så höll vi på och jag tänkte på hans läppar. Ett maratonlopp mot den fina kyssen i ett gathörn, liksom. Den kan vara så jävla bra, den där kyssen. På vägen hem fånlog jag åt en drypande låt som poden tyckte passade bra. Ibland är man inte mer komplicerad än så.

Suck

2009-07-22T08:41:00.000+02:00

Note to self:

2009-07-20T18:59:00.004+02:00

Det är inte idealt att festa tre gånger så mycket som man sover under en helg. Det är roligt som fan - men inte idealt. Särskilt inte när man är närmare trettio år än tjugo. För då somnar man på tunnelbanan tre gånger på fyra dagar. I dag slocknade jag vid Fridhemsplan och var tvungen att spela Rage against the machine på högsta volym för att inte vakna upp i ett SL-garage någonstans i Hässelby.

Medan jag suttit i telefonköer och researchat på jobbet i dag har jag med ett halvt öga planerat två tripper som ska lura mig att tro att jag också har semester: Way out west och 08:or goes Värmland. Det sistnämnda blir något vi pratat om i över ett år: tåga till Karlstad, visa upp gamla hoods, käka på Blå, dricka öl på Ankan-balkongen, hyra bil och bada i Vänern, fika på Alster och dansa på... Ja, jag vet inte riktigt var än. Men någonstans. Kanske på Stora torget om så krävs. Men dansas ska det. Och sen bo på Scandic och vara våra übersvennigaste jag. Av någon anledning lockar sånt beteende mig enbart på sommaren. Nu ska jag googla efter FBK-tröjor och för korta jeans till hela gänget.

Men hallå?!

2009-07-17T18:41:00.001+02:00

Vadå, var det ingen som tyckte det här var ens lite roligt?

Fredagar kan göra en filosofisk och navelskådande

2009-07-17T18:22:00.004+02:00

Middag i sjöstan, rulla hatt under Coca cola-skylten och möjlighet till en sen stänkare på Debban uteservering innan hemgång. Medan jag gör mig i ordning till Michael Jackson-beat funderar jag på det där med att höra av sig. Och hur. Eller framför allt: när. Jag och CC säger stup i kvarten att vi ska lägga ner allt spel och bara köra ut våra marker på bordet och se vad given ger. Det är väldigt lätt att sitta på någons balkong en sen kväll och säga sånt. Svårare att hålla fast i sen när det väl gungar till.

Just nu gungar det för mig. Och det känns fint och läskigt på samma gång. Jag får konsultera familjen under kvällen och samla mod. All in, alla marker på en gång liksom. Så kanske det är med fina killar: man bara kör.

So 90's

2009-07-15T19:24:00.002+02:00

I kväll gör jag varma mackor, kollar på världshistoriens äldsta tonåringar(Beverly Hills) och går och lägger mig innan klockan nio.

Det här skulle lika gärna kunna ha varit skrivet 1993.

Kanske världens minst PK skämt

2009-07-12T21:34:00.004+02:00

The Olsen Twins Walk Into A Bar - watch more funny videos

Fuldag deluxe

2009-07-10T14:01:00.004+02:00

Jag har en snäll chef. När hon fick syn på min sorgliga uppenbarelse stack hon en hög med tidningar i famnen på mig och sa: "Research! Gör den hemma! Betald arbetstid! Trevlig helg!". Jag log matt och protesterade dåligt. Sen släpade jag mig hem igen. Tid på jobbet: tre timmar och fyrtiofem minuter. Skrivna artiklar: noll.

Förutom hängigheten kände jag mig lika snygg som en punkterad muffin i mina high waste-jeans och trench-coat i dag. Båda plagg som jag egentligen älskar, men ibland går det ju bara inte. Jag misstänker själv att det hade att göra med att min frisyr såg ut som en blöt skurmopp. Alternativ: fuldag. Detta överjävliga påfund som ingen begriper sig på. Bostad på mars: javisst. Lösning på fuldag: sorry - next!
Gud var på illmarigt bushumör och satte ett gammalt ligg mitt emot mig på tuben. Tack! Som tur är har aldrig kallsnack varit något problem för mig. Jag är snarare okrönt mästare i det, gav Gud fingret och hamnade återigen på god fot med ligget. Inte för bra hoppas jag bara, så kul var det inte.

I helgen sitter jag på en skärgårdsö och trycker. Förmodligen i lånade stövlar och dito sydväst.

Jo, det där med namn

2009-07-08T11:31:00.006+02:00

Jag läser "Att vara Charlie Schulmans pappa". Inte för att jag gillar småbarnsbloggar, jag avskyr dem snarare. Kanske hoppas jag att Alex ska bli den första att skriva om föräldralivet ur ett roligare perspektiv. Det ploppar nämligen ut barn lite överallt nu alternativt göds i ugnen och ploppar ut inom en snar framtid.

Som ni vet klämtar inte den klockan alls för mig. Men jag läser ändå. Framför allt läser jag inlägget där frågan om lilla Charlies andranamn kastas ut till allmän spekulation. Vad ska det lilla livet få för andranamn? Och vad slås jag av? Att Sverige är till bredden fyllt av blivande eller varande föräldrar med dålig smak. Snudd på barnmisshandel-dålig smak. Jag framför härmed mina innerliga kondoleanser till alla Melissa, Thilde, Angelica, Lizette, Juli, Aurora och Leia: May the force be with you.

Fyra nyanser av grått

2009-07-07T11:25:00.004+02:00

Jag och influensan kommer verkligen inte överens. Jag försöker vara rebellisk och hålla mig aktiv, men åker vid varje försök på en käftsmäll. Så nu har jag kapitulerat, intagit helgjutet soffläge med panodil, transbärsjuice och fjärrkontroll. Det är dagar som denna som man tycker att man borde catch a break. Men tv:n vägrar, den fullkomligen svämmar över av tv-shop: krämer, mirakelmoppar och vibrationsträningsgrejer. Känns som exakt samma utbud som när min familj fick kabel-tv 1989. Innan jag dör ska jag ha köpt något där, jag vet bara inte vad. Men det är mitt mål. Kanske den där fantastiska blendern som mixar och hackar allt från nötter till blyhagel.

Jag är fyra nyanser av grått i dag: grå mysbyxor, grått linne, grå Musse Pigg-tisha och en smått grå ton i fejset. Man blir det av den här sjukdomen tror jag. Tittar på en nytaggad bild från i fredags och ser ingen som helst likhet mellan min ansiktston i dag och den framför stora scenen i fredags. Måste jobba på det, men det är så svårt när det a.) regnar ute och b.) man ändå inte orkar sig ut genom dörren.
(Mina grannar har nog fattat nu att jag gillar den här låten och att jag inte låter som varken Bruce, Kenny eller Cindy)

150 minuter man aldrig får tillbaka

2009-07-06T13:04:00.004+02:00

Se detta som en varning: Transformers 2. Man borde inte ens behöva motivera varför och alla som känner mig frågar sig säkert vad sjutton jag tänkte när jag sa ja till den filmen. Det gör jag också. Men trevlig kille plus extra bekväma stolar plus tråkig söndag är ofta lika med ett mer öppet sinne.

Som att Gud inte tyckte jag lidit tillräckligt för en dag kom "hem till Sverige"-förkylningen till slut ikapp mig på natten och i dag är jag underligt utslagen. Så jag ligger slängd i soffan och kollar på Greys anatomy. Fattar inte hur de hinner rädda liv med tanke på hur mycket de ligger med varandra hela tiden. Det kan inte finnas ett sjukhus i världen där så många får komma till skott så ofta.

In a heartbeat

2009-07-05T14:06:00.002+02:00

Söndag den 5 juli var dagen jag åkte tillbaka till 1975 och snärjde Bruce. Vi levde sen lyckliga i alla våra dagar.

Förlovad i två minuter

2009-07-04T19:18:00.003+02:00

I natt fick jag mitt livs första frieri. Faktum är att det i stort sett var på riktigt, jag fick ring och allt. Den tilltänkte mannen föreslog Las Vegas, men jag sa nej. Inte fan har jag tid eller råd med Vegas just nu. Än mindre har jag lust att bli mrs Cancerforskaren i Hammarby sjöstad.

Cancerforskaren i sig är en fin kille dock. Jag gillar att han är forskare. Jag hittar på att han sitter i ett persienndunkelt labb i vit rock och labbglasögon och har vita möss som kryper upp ur bröstfickan på rocken. Han tycker jag är disillusionerad. Och förmodligen lite efterbliven. Han berättar om metastaser och proteiner och något mikroskop (som jag i natt kallade både periskop och horoskop av någon anledning) som jag inte ens fattar grejen med. Och så är jag impad. Impad över den vita rocken och över disputation och över en arbetsplats med celler i provglas - att rädda liv. När räddade jag ett liv med mina historier om Britneys rakade skalle och Uffe Lundells nya skiva..?

Freak out

2009-07-03T16:59:00.004+02:00

Jaha. Då har jag hittat min hyresgäst. Alltså borde jag hoppa jämfota, rock'n'roll-yla och skicka in ansökan med blixtens hastighet. Istället freakar jag ur. FREAKAR! Fullständigt! Helt plötsligt börjar jag vackla och jag sitter just nu och försöker klura ut varför.

Jag är Fröken Svår, helt enkelt. Intet nytt på den fronten, alltså. Av någon anledning känns det som ett större beslut att åka tillbaka än att det var att åka dit första gången. Någonstans trasslar jag in mig i att det känns som jag ska åstadkomma något där den här gången. Tillsammans med den underliga känslan att komma hem till min stad, som i stort sett är rensopad på alla vänner jag hade där i våras.

Och så tittar jag på mina bilder, google-mappar Mazzini och läser Repubblica. Och tänker på min kaffebar, kvällspromenad på Lungo Tevere och Ponte Umberto I och dans på Testaccios tak. Och fattar inte vad problemet nyss var. Ja, ni hör ju själv. Nuts!

Nu är det jag och den här mannen resten av kvällen:

Noppe säger: rock on!

2009-07-01T20:24:00.007+02:00

För att inte tänka på en person - styr upp en annan. Distraktion, tror jag det kallas med ett enda ord. Inte för att det är nåt fel med det egentligen, faktum är att jag ser fram emot det. Och det är på pappret en väldigt bra kväll. Jag tror det blir bra. Och även om det kanske inte är THE guy är det en good guy. Och han är vettig.

Kvällen innan tänker jag värma upp med en man som alltid får tårna att krulla sig: Thåström. Det är han och jag och ett par andra på Långholmen. Jag tänker sen och ljum sommarkväll, tunn klänning och skinnjacka, mentolcig och pilotbrillor. Lite grann som förra året då Thåström raspade i mitt öra senast, även om den kvällen slutade med att jag hoppade in i en avocadogrön cab nere vid Slussen, trängdes med sju andra som var too cool for school och ramlade av på Östermalm för nattlig sejour med Hellacopters och pastis tills solen var oroväckande stark. Jag säger inte att jag kräver en repris, men jag förväntar mig en bra kväll.

Dagens roligaste bild! Noppe hälsar att det bara är att rocka på.

Kvällens nöt

2009-06-29T21:34:00.002+02:00

Hur många gånger kan en normalt funtad människa läsa ett recept och tro att det står Citroën och inte citroner och ändå komma undan med det?

När sommaren började

2009-06-28T18:57:00.003+02:00

Den här helgen har det varit sommar. På det sättet som jag yttepytte-längtade efter när det var dags att lämna Rom. Den här helgen har lite grann kompenserat för mottagandet med 13 grader och regn den där dagen.

I fredags skrek min kropp efter vila. För en gångs skull fick den bestämma och jag och mysbyxorna tog en kväll i stillhet: fotbollen, kvällspromenad och "Living with Michael Jackson". Tretton och en halv timme senare väckte L mig och vi bestämde oss för badutflykt. Utan hund men med jordgubbar intog vi Kanaan-badets gräsmatta och snackade strunt medan jag försökte återuppliva min bränna. Upptäckte att svensk sol tar frustrerande dåligt men var glad ändå. L är okrönt världsmästare i rea-fyndande och vi körde ett kvalrejs i Vällingby (med extremt god utdelning, fyra nya kärlekar) innan vi körde till Ängby för grillmiddag med mamma & pappa L. Efter det: tre tjejer, en massa att prata om, mycket Michael Jackson youtubande och en del vin. Jag och CC slummade sedan ut till Garbo och skrattade så vi vek oss dubbla.

I dag struntade jag i sovmorgon och klev upp för att Sverige-premiärdoppa mig och ge huden en omgång till. Varenda barnfamilj i västerort hade röstat på Ängbybadet idag och jag var tvungen att suga musten ur iPod-batterierna för att stå ut. Men det var så värt det. Tog en promenad hem förbi Åkeshovs slott och kände mig lycklig. Nu har jag lagat mjölkstuvade makaroner: low carb my ass, det är ju helg. Och i morgon är det måndag. Djup suck på det!

Insomnia

2009-06-25T18:32:00.003+02:00

Sömnlösa nätter kan vara bra grejer. Jäkligt bra grejer, jag kan på rak arm komma på åtminstone två nävar tillfällen där det har betytt bra grejer. Kanske är jag lycklig som bara får en näve full med dåliga anledningar till sömnlösa nätter. En näve plus en liten del av en andra näve skriver vi nu i protokollet.

Sömnlös journalist på redaktion är en annan dålig grej. Och en sömnlös journalist på 2 timmarsintervju behöver vi inte ens gå in på definitionsmässigt. Så jag satsar på en tidig kväll i kväll. I alla fall efter klipphänget med Stockholms finaste girls. Kvällssol, rosévin och Sveriges vackraste utsikt tillsammans med världens finaste vänner är inte fy skam. Det är till och med så bra att det kan spela noll roll att den hårt arbetande hjärnan inte fått sova...

Sommarsveriges tre äckligaste

2009-06-23T23:06:00.001+02:00

* Flintastek
* Potatissallad
* Singoalla lakrits

Ja. Det var väl det.

Blandat bandat

2009-06-23T20:04:00.007+02:00

Sverige spelar tydligen skiten ur nåt lag på tv. Jag är lite för apatisk för att orka titta, min kropp har varit trött sedan jag kom hem vid åttasnåret. Istället vevar jag Greys anatomy som jag i går upptäckte att min Tivo spelat in medan jag frotterade mig i Rom. Tack och bock. Sånt och te och hallon har man förtjänat när man jobbat över och svettats ut tre sidor intervju till kommande numret. Jag kunde inte ens avgöra om den blev bra- Något jag inte gillade var min italienska accent på bandaren, jag låter efterbliven. Inte rösten alltså, bara uttalet.

I morgon ska jag börja visa lägenheten för potentiella hyresgäster. Det gör mig glad. Det betyder nämligen att jag är ett steg närmare en enkelbiljett till Italien. Enkelbiljett är ett så jävla bra ord, det kan inte betyda något dåligt. Antingen flyttar man eller så flyr man till något bättre eller så har man jäkligt lång semester. Idel bra saker. Jag får en fjäril i bröstkorgen när jag tänker på det, den fladdrar lätt och ledigt där inne. Eventuellt hör jag välstämda fioler också, ibland änglakör. Det är fint.

Nu tänker jag på Rom tills jag stänger mina gröna. (Ser ni det runda torget lite till vänster med åtta vägar som går ut? Där bodde jag.)

I blame it on the boogie

2009-06-22T13:02:00.004+02:00

Bakis på jobbet en måndag – det är grejer det. Jag känner mig vuxen och mogen här i min hålögda och trötta uppenbarelse.
Det hela var dessutom en fullständig överraskning, en tvåstegsraket: dels fyllan i går och sen uppvaknandet i morse. Tydligen är det sånt som händer när man är bakis en vardag och vuxen - man blir förvånad. Ibland över att två glas vin (okej, det var inte bara två glas i går, men ni fattar) kan ge träkepsen en comeback. Ibland bara över det faktumet att man glömt att man tafsade på boxen i går och kommer inte på det förän man vill dricka direkt ur duschslangen.

Jag körde en kombo i morse. Och har hittills inte lyckats klämma ur mig mer än en kortis i artikelväg. Jag är själv stolt över min fina tajming eftersom jag sitter med tre sidors-knäck framför mig och hyllas för att jag fick snacket med blåblodingen i torsdags.
I kväll ska jag åla mig i soffan framför Top Gun. Det är på sin plats säger kroppen. Och så ska jag längta till helgen.

Oflyt

2009-06-21T12:50:00.001+02:00

Man skulle kunna tro att universum vill säga mig något: Bocksten, som en längre tid betett sig som det praktägg han är frågar efter mig en hel kväll, C svarar inte ens på försoningsmess och A befinner sig 250 mil bort. Solklart oflyt. Ingen tvekan om saken. Mest synd är det sistnämnda, de andra vill jag ju inte ens ha. Till något alls. Men A... Jag längtar tillbaka till hans hus, trots att jag nästan blev överkörd av en stor kackerlacka i hans vardagsrum. Jag tänker att det är nåt särskilt då, kackerlackor inomhus är inget man förlåter i första taget.

I går var jag lite suicidal. Jag ångrade snabbt att jag hade lämnat ön och skärgårdspärlorna för ett soprent Stockholm. Livet stod fullständigt stilla här och när jag tog kvällens sista bloss och pratade med L insåg jag att det var så öde att jag inte ens hörde trafiken. För det fanns ingen. Suckade djupt och kollade på "American psycho" och funderade hur på hur mycket psycho man skulle kunna stå ut med för att få ligga med Christian Bale. Mord så klart exkluderat, men annars tror jag en hel del knasigheter skulle kunna få passera...

Nu går jag ner till Mälaren och strosar. För nu är det sol på riktigt, för första gången sedan jag landade.

Alla vet att jag gillar tatuerade killar, men...

2009-06-17T12:01:00.003+02:00

Den här snubben skrämmer mig verkligen. To the very core.

Jag gillar att jobba på magasin

2009-06-16T16:14:00.000+02:00

Ground zero is in Bromma

2009-06-14T13:32:00.003+02:00

Jaha. Det regnar i Bromma, ösregnar. Pratar med A som berättar om solig cigarettepaus på varm trappa och get aways till Lago Bracciano. Allt känns med ens väldigt rättvist. De senaste dagarna har jag försökt vänja mig vid att vakna i Stockholm, Sverige. Det går sådär. Jag misstänker att min själ missade planet från Fiumicino i tisdags och nu irrar runt någonstans mellan säkerhetskontrollen och tax freen. Därför känner jag mig lost.

Jag har dock lyckats packa upp och tvätta allt. Det är snabbare jobbat än när jag varit på veckolång semester, så jag är nöjd. Jag har också balkonghängt hos L, träffat och fyllnat till med gammal kollega, blivit bjuden på champagne och skålat in Sverige, sett mitt blivande syskonbarn på andra sidan magen, hängt hemma hos bror på Lidingö, halvdagslunchat med A i Vasastan och tagit död på en halv miljon vita hårstrån med hjälp av L'Oreal. Mellan det: zoombi-style i soffan och flera 13-timmars sömnpass i sängen som påminner starkt om den om Guldlock: lagom mjuk, lagom stor, lagom fluffigt täcke.

Det handlar inte om regnet. Även om jag är starkt övertygad om att det skulle kännas mindre som en snyting att sitta i Sverige om det bara inte var jeans, jacka, halsduk-väder. Jag har inte haft jacka på mig sedan påsk. Men som sagt, det handlar inte om det. Det handlar om att den här sommaren är upploppet mot min återkomst till Rom...

Sista inlägget från Roma

2009-06-06T12:17:00.002+02:00

Jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem, jag vill inte hem.

Just so you know. Nu kör jag stan i botten de sista dagarna. Hej då Viale Mazzini!

L'ultimo...

2009-06-05T18:46:00.002+02:00

... giorno a scuola. Blödiga jag kunde knappt hålla tårarna borta. Trillade in redan vid tio-snåret för att lugna tenta-nerverna med en kaffe, några cigg och lite prat med fina vänner. Så gjorde jag också, men blev inte särskilt mycket lugnare av det ändå. Tentan gick dock bra och jag sitter nu här med diplomet bredvid mig. Och jag känner mig nöjd. Faktiskt väldigt nöjd, på en antijante-sätt.

Tog vanliga svängen hem: via Repubblica, ner i metron och köpte min sedvanliga italienska Vanity Fair hos min giornalaio. Besvikelse dock att det inte var min snubbe som stod där nu, honom ville jag säga hej då till. På torsdagar brukar han lägga Repubblica + Vanity Fair i en liten hög åt mig så den väntar på mig efter skolan. Väldigt fint! Nu sitter jag i köket, sista kvällen på Mazzini och jag ska snart pysa iväg för vin på vårt ställe på Campo och sen klubbpremiär för ett ställe i Testaccio.

I morgon lämnar jag min lägenhet. Det hugger i hjärtat, den har blivit så hemma. De sista dagarna ska jag bo i mitt andra hem, på Via Grosseto i Pigneto. Det kollektivet är galet, men de är också fina. Dessutom är det nästgårds med Circolo som är destinationen halva helgen: deras poolhäng på dagarna och klubben i morgon kväll.

Soundtrack of Roma 2009:

Min skalle i genomskärning

2009-06-04T11:05:00.004+02:00

* Byggjobbare. Min ena innergård svämmar över av byggjobbare. Gud vet vad de sysslar med, men det låter mycket. Jag tror det är det som är poängen med deras jobb: hörs de inte finns de inte. Tyvärr är de inte så heta. Många byggjobbare är heta, det är nåt med hängselbyxor och verktygsbälte. En är het, resten ser ut som den besvikelsen som alltid möter mig när jag ska få hem en hantverkare: femtiotaggare som blivit bortskämd av frugan för länge.

* EU-valet. Jag kan mer om det italienska än det svenska. Fattar dock att man borde ha gjort sig insatt, men hela kalaset är ju redan över när jag kommer hem. Så jag struntar i det. Eller, jag läser en del småskräp om det. Men långt ifrån det viktigaste. Och inser att det enda jag vet är jag inte skulle ha kryssat Anna Maria i alla fall. Jag blir så skeptisk mot en person som frivilligt ligger med Carl Bildt.

* Hemlängt. Känner jag någon sådan alls?

På upploppet...

2009-06-02T12:09:00.005+02:00

I dag var första morgonen på tre veckor som jag verkligen sovit ut. Och i går var första kvällen på två veckor som jag var hemma före midnatt. Jag kommer ha svårt att vänja sig att man i Sverige sitter hemma på måndagskvällarna och kollar på sommar-repriser...

Det var en konstig vecka som gick. För mig utgång sex kvällar i rad och för Rom Champions League-final, G8-möte och finaletappen i Giro d'Italia på mindre än fyra. Det sistnämnda såg vi från en dammig, men väldigt bra plats på kullen som ligger precis vid gatan Via dei Fori Imperiali, just utanför Colosseo. Vi hade upploppet framför oss och en storbildsskärm till höger och kunde följa det hela perfekt. Synd bara ingen av oss hade riktigt fattat vad EXAKT vad som krävdes i tidsskillnad för att vinna och vi jublade på lite fel ställe. Men ändå!

I dag är det Festa della Repubblica i Italien, det vill säga att man firar den dagen som Italien blev republik. Jag firar sovmorgon, tid att plugga inför mitt examensprov och inte så mycket mer. Vädret har tagit en kort semester och kommer inte tillbaka förrän i morgon, så utomhus missar man ändå inte mycket mer än vita och gråa molntäcken.

Nu tittar jag på bilder från Rom och bilder på vad som händer hemma i Stockholm. Ömsom saknar jag, ömsom vill jag stanna kvar. Jag tror jag aldrig har varit i sådan känslomässig limbo förut i hela mitt liv...
Molnigt Colosseo med tusentals cykel-tifosi.

(Ja, jag vet. Detta kan ha varit det tråkigaste blogginlägget som någonsin skrivits.)

Och nu en glad nyhet till tjej-gänget hemma i Karlstad...

2009-05-29T18:49:00.002+02:00

Gissa vilka sweet hearts som hittat varandra på Fejan?
Bibione '97 kommer svischande tillbaka efter att ha legat i koma i tolv år...

(Tyvärr är han inte så het längre, men what the fuck!)

Champions League + 1

2009-05-28T17:25:00.003+02:00

Den här killen var glad. Han och hans kompisar underhöll oss en bra stund i går, från Terminis skitiga plattform till Mazzini-korset. Det var den vanliga pubertala nivån på det, fotbollsfans är inte vidare komplicerade varelser egentligen. Och melodierna till gay-pikarna och loser-pikarna var de samma som jag hörde genom mitt fönster när jag bodde granne med Råsunda. Och medan italienarna suckade skrattade jag. Jag gillar det, just för att det är en okomplicerad glädje. Vi tvingades dock säga hej då till Barca-gänget och tog oss till Circolos gård istället för storbildsskärm och öl i plastglas. Där gällde inte alkoholförbudet som låg över resten av stans centrala delar. Eller så struntade man i det. Segeryran fortsatte sedan på 105:an och Campos bakgator.

2 x parasiter

2009-05-26T18:11:00.006+02:00

Den här stan svämmar över av två saker nu: kackerlackor och fotbollsfans. Särskilt bleka engelska varianten av det sistnämnda, de tar upp plats precis överallt. Och knäna på romarna skakar en smula, eftersom mellan 5-10 000 av dem inte ens har biljett till matchen i morgon. Mamma mia! Jag planerar att placera mig långt bort från mitt fina Prati (som ligger granne med Stadio Olimpico) för att skapa en säkerhetsbuffert från huliganer och knivslagsmål.

Det förstnämnda är svårare att skydda sig mot. K och jag studsade hela vägen hem i går från det obligatoriska måndagsvinet, för att försöka undvika att sätta foten på de äckliga krypen som tagit över gatorna om natten. Uppenbarligen är det för varmt även för dem, till vår stora sorg. Vi upptäckte ett helt gäng som hade konferens på gatan i San Lorenzo och mitt tjut höll på att ge K en mindre stroke. Via Angelico var fläckvis svart av krypen och jag bävar nu lite för att ta den vägen hem i natt igen, efter att jag vinkat av K och A som flyger hem till Stockholm i morgon.

Annars är allt bra här. Väldigt bra, med snudd på ypperligt. Förutom att jag vid exakt denna tid om tre veckor ramlar av planet på Arlanda, vill säga. Jag prickar av en mental lista i huvudet på saker jag vill göra, badar, får komplimanger för min italienska, dricker vin, handlar världens bästa grönsaker och frukt, upptäcker nya gator och promenader. Åker tåg, går på fotboll och Giro d'Italia, skrattar mycket, flirtar, går tillbaka till favoritrestauranger, blir kompis med tidningshandlaren och busschaffisen och får fina sms. Varför klaga?

Jag vill inte ens gissa vad den tredje i produktserien heter

2009-05-23T15:30:00.002+02:00

Yes it's real. Apotek i Trastevere. Fantastiskt!

Grattis Morran!

2009-05-22T10:20:00.002+02:00

Nu ska jag gå och titta på utdöda människosläkten! Med Morrissey i öronen hela dagen och hopp om att jag springer på honom i natt. Men jag tvivlar på att han firar 50-årsdagen på Gildas...

Skolk

2009-05-20T20:18:00.004+02:00

Jag, stranden, några tappra italienare med för mycket fritid och en massa dokumentärer i poden. Med tanke på att jag dessutom tagit igen ganska mycket av den sömnskuld jag dragit på mig senaste veckorna är jag nu så avslappnad att jag nästan blir lelös.

Jag slängde ned handduk och vatten och satte mig på tåget mot Napoli i morse. Lagom mycket folk, öppna fönster i hela kupén och vallmo, olivlunder och citronodlingar som svischade förbi utanför. Lyssnade på Juvelen och Kraftwerk hela vägen ned, snurrar numera in mer och mer på electro och sånt (och Das Model kändes extra träffande eftersom jag ser ut som jag siktar på att tävla i Miss Hawaiian Tropic). Köpte bananer, yoghurt och cashew på mataffären i Sperlonga och dunsade ned på handduken. Halvtimmesvändningar, vattenpauser, badpauser och kaffepauser senare tog jag bussen tillbaka till Fondi och tåget hem till Roma. Japp, jag kan dricka kaffe igen. K & J fick bevittna det historiska ögonblicket då jag testade första hutten på fem år. Och jag kände inget av allergin! Så nu unnar jag mig nån kopp per vecka, men inga espresso. Jag vill inte OD:a.

Nu sitter jag med en sallad och uppenbart annan färg på kroppen i köket och pratar med min italienska rumskompis. Ska försöka hitta nåt plagg som inte accentuerar min nysolade färg alltför mycket och bege mig till Campo för vin och hejdå-häng med hela fina gänget. Samma strand som tidigare, nu ur en annan vinkel.

Karlstad is everywhere I go

2009-05-19T11:48:00.003+02:00

Italienarna älskar Ikea. Men jag skulle vilja höra dem uttala soffan Karlstads namn, det finns rätt mycket i sortimentet som är omöjligt för dem att säga. Och de i tunnelbanan som såg mig plåta reklamskylten tyckte säkert för övrigt att jag var helt från vettet...

I morgon ska jag skippa skolan och åka till stranden. Själv. Och jag ser fram emot det som fan. Både skolkandet och ensamåkandet. När det är 33 grader ute har man inte tid att ha duktiga flickan-komplex.

Strandorgier

2009-05-15T18:17:00.003+02:00

Det är varmt i Rom. Väldigt varmt, veckoprognosen ligger mellan 29-33 grader. Och varmt Rom betyder svettiga, klibbiga och fuktiga gator/bussar/tunnelbanevagnar. Och då lämnar man stan.

Fina J har kommit ned från Stockholm för att hälsa på och jag & K tog med honom på tåget mot Sperlonga i går. En och en halv timme med tåg och sedan rakt ned på underbar strand med fin sand, knappt en kotte förutom oss och varmt vatten. Och rent - en av de renaste i hela Italien. Jag och K var strategiska och stod i vattenbrynet efter att vi badat och solade oss så. All round och lagom är nyckelorden, inga brännskador hittills... Få se om det kanske inte blir lite mer strand i helgen, eller åtminstone mer sol. Självklart i tvåtimmars-etapper! Så klämmer vi också in middag på Angelinas, drinkar på taket, klubb på L'Alibi, söndagsmiddag i Frascati och mer vinhäng.

Svårt att inte älska helg!

Fel målgrupp

2009-05-13T23:28:00.002+02:00

Hur man genom annonser lurar ut att en blogg man läser vänder sig till människor med helt andra intressen än en själv:

U-land

2009-05-12T22:33:00.004+02:00

Ända sedan jag bytt rum här i lägenheten har min kontakt med omvärlden avstannat lite. Med andra ord: rummet är helt utan uppkoppling. Okej, den har varit knackig hela tiden innan också eftersom jag snor från någon granne nån trappa upp. Men nu: nada, zip, niente. I köket finns det dock, så nu sitter jag här. Med armarna så långt utsträckta framför mig för att få mottagning nog att surfa så jag får kramp efter nån minut. Det här landet är verkligen ett u-land ibland...

Därför blir bloggandet numera därefter, sporadiskt. Senaste veckan: Campo, omvärdering av klubben La Maison, havsutflykt med bikiniränder, underbar bläckfisk och dito musslor, Villa Borghese och så fantastiska spelningen med Glasvegas på Circolo igår. Lätt en av de bästa spelningarna jag sett. Nu ska jag lägga mig och drömma om James Allen. Och här ett litet treat för er:
Ponte Umberto I - bättre än vilket jävla vykort som helst.

Jag brukar ju inte göra sånt här, men...

2009-05-08T18:18:00.004+02:00

DAGENS VILL HA: en sommarnattskyss.
DAGENS KLÄDSEL: Svart kjol, rosa topp, svart linne, klackar.
DAGENS SMINK: Svart mascara, lite bronzepuder och Clinique-glanset.
DAGENS FRISYR: Stram hästsvans, enbart på grund av tidsbrist.
DAGENS HÄNDELSE: 27 grader och molnfri himmel.
DAGENS LÅT: De mördades fria republik - Dan Berglund
DAGENS PLANER: lång promenad längs med floden (check), hålla sig vaken i skolan (check), äta middag hos E & G, möta vänner på Campo och dela en flaska eller två.
DAGENS SAKNAD: bra italiensk shopping för billiga penningar. Non c'e!
DAGENS DUMMASTE: För lite sömn. Men av bra anledningar.
DAGENS SJUKA: Insikten att jag måste åka hem om en månad.
DAGENS DROG: Jordgubbar.
DAGENS KRAM: Jajamensan.
DAGENS PUSS: Bara kindpussar. Än så länge...
DAGENS KÖP: Lunch, vin.
DAGENS GODIS: Rostad majs.
DAGENS HUMÖR: På väg uppåt efter en eftermiddags-svacka.
DAGENS ORD: Casino.

Bye bye, baby

2009-05-05T19:14:00.004+02:00

Jag tror min inställning till familjelivet går att enkom skylla på alla hemska mammabloggar som finns att trilla in på utan minsta förvarning. Och en hel del på en gammal klasskompis jag inte pratat med sedan studenten, vars facebook-status numera består av hennes lycka över att bebben tar bröstet, bajsar, jollrar eller något annat mysigt. Det får mig att rysa inifrån och ut. Herregud, om mammarollen gör att man lobotomeras och stoppar undan sin egen personlighet i ett hemligt fack och kastar bort nyckeln så är jag gärna utan. Faktiskt.

Länge tänkte jag att "det där kommer ju ändra sig" och "vänta bara tills jag blir lite äldre". Nu är jag 26 och känner exakt likadant som jag gjorde när jag var 19. Jag börjar tro att jag inte kommer skaffa några barn. Och jag är helt okej med det.Min soul searching här nere i Rom börjar äntligen ta lite form, tror jag. Synd att just detta ska vara det mest provocerande sedan egenvald nykterhet...

(Apropå ingenting, kan det verka, men skaffa barn-debatten är stor här nere just nu)

Med havsluft i lungorna

2009-05-03T21:29:00.006+02:00

Jag gick inte under någon fana i fredags, men i mitt inre demonstrerade jag mot avgaser och buller genom att lägga mig i en park. Vi köpte picknick och kastade oss på gräset i Villa Ada. Fotbollar och volleybollar haglade tätt hela eftermiddagen. Det är nåt särskilt med lediga italienare och bollkickeri. Vi låg på våra filtar och pratade om svensk nutidshistoria - mitt favoritämne. Sen jag gick jag en lång omväg hem i solen och lyssnade på radiodokumentärer.

Jag lurade med mig S och A på en skumpig busstur till havet. Det var underbart. Sand mellan tårna, kallt saltvatten och oändlig utsikt. Vi åt skaldjursrisotto och drack öl. Låg bredvid en gammal träbåt och pratade om hur killar och tjejer kanske inte kan vara bara vänner, vad vi ville heta när vi var små och annat världsligt. Sen plankade vi på bussen hem igen och planerade redan då nästa tur till fina Fregene.

O tackade för sig och åkte tillbaka hem till Sverige. Mycket sorgligt. Vi sa hej då till honom på hans balkong. Det bjöds på egengjord aperitivo och bubbel. O plockade fram gitarren och vi sjöng progg till hans grannar demonstrativt fällde ned jalusierna. Jag var varm av sol hela kvällen och gick hem i bara linne sent på natten. Och fick flera komplimanger för brännan.

Det går inget vidare för Roma just nu. Blev ännu tydligare för mig när vi såg dem göra bort sig mot bonka-laget Chievo i dag. Klacken skanderade att tränaren borde skaffa sig ett jobb och att spelarna borde gå och duscha. Mållöst och lite glest i bänkraderna, men jag var glad. Fotboll är alltid fotboll.

En Valborg utan Uppsala

2009-04-30T15:47:00.004+02:00

Vid den här tiden de senaste fem åren har jag halkat runt på upptrampade gräsmattor på nationerna i Uppsala med en champagneflaska i näven och en imponerande promillehalt i kroppen. Det gör jag inte i år.
Eftersom jag är en vuxen människa med pensionsförsäkring numera borde jag heller inte tråna efter sånt. Det gör jag.
Jag sitter i mitt fönster i Rom med ricotta och hallon på en tallrik och saknar slitet studentsuperi med jordgubbar och bubbel i plastglas i en soffa som nån släpat ut i en park. Och liveband och studentradion som sänder direkt och svag baksmälla från Kvalborg och ett jävla massa "Hallå? Ja, hallå ja. Hallå?!" på grund av att ingen har täckning på mobilen och för lite kläder och för mycket kläder och konstig solbränna efter t-shirten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska fira Valborg här, det är nästan så att jag funderar på att låta bli. Fast inte för att jag tycker synd om mig själv och längtar till annat. Kanske bara för att jag känner för det. Dessutom skrattar influensan mig i ansiktet idag eftersom den inte tyckte att vin och cigaretter utomhus i går var rätt sätt att ta död på den. Och vad är egentligen Valborg utan Uppsala? Det är åtminstone varmare, somrigare och grönare här.

Gud straffar direkt

2009-04-27T11:25:00.004+02:00

Jag har gjort dumma grejer i helgen. Mycket dumma, och det vet tydligen Gud. För natten till i går gav han mig en dunderinfluensa som gör att jag har ont i precis varenda led i hela den fördärvade kroppen. Jag menar verkligen varje led, till och med skenbenet gör ont. Att ha feber i en 80 centimeter bred säng utan möjlighet att sitta bekvämt någon annanstans driver mig till vansinne.
Tack Gud! I get it.
Nu ska jag försöka klura ut vad febernedsättande heter på italo.

Uppdatering: 2000 mg medicin två gånger dagligen sa doktorn. 13 timmar sömn senare tror jag det hjälpte.

Benknotor, vin och pecorino

2009-04-24T18:55:00.003+02:00

Vart tog den här veckan vägen egentligen? Jag och A bestämde oss för att vi inte gjort någonting speciellt nån av dagarna den här veckan. Men efter lite eftertanke kom vi fram till att det var kraftig osanning. Vin i San Lorenzo, vin i Karins kök, vin på Anima. Och även icke-alkoholhaltiga aktiviteter (ja, det finns sådana) som flanerande i Avetinen, Piramide och runt Palantinen. Tanken var att ha avverkat några museer också, men i tisdags kom jag aldrig iväg trots att det var gratis inträde den dagen. Och efter det kan jag bara skylla på orken som trytit. Det enda jag faktiskt gick iväg och såg var den makabra kryptan i kyrkan på Via dei Cappuccini. Där har Cappuccini-munkarna gestaltat olika scener ur Bibeln enbart med ban och skallar från människor som låg på en kyrkogård i närheten.

Ni vet väl förresten att ordet cappuccino kommer från just de munkarna? Eftersom kaffet och mjölken ovanifrån liknar skallen på en munk, med kaffet som den bruna hårkransen. Jag gillar den liknelsen!

Nu undrar jag om jag inte fått en hemlängtan-knäpp (vilket är helt obegripligt eftersom det är 22 grader och sol i kväll), för jag sitter och lyssnar på Morgonpassets sändning från Karlstad samtidigt som jag blir lite misty i ögat av ett brev från pappa och en eniro-bild på min älskade gata i Stockholm. Dags att bryta av detta med lite rödvin, lite MGMT, lite pecorino och sedan klubbkväll i Testaccio. Woo! Benknotor högt och lågt.

When in Rome...

2009-04-20T12:56:00.001+02:00

Italiensk design är ibland bra snygg!

Händer i Rom just nu:

2009-04-18T16:54:00.003+02:00

* Jag upptäcker att flöjtspelande grannens fru spelar klarinett. Länge och högt.
* Blir uppringd av en flirt som jag är lite svag för. Och som bor långt bort.
* Pratar italienska med honom. Det går onekligen sådär. Ingen självförtroende-boost.
* En annan granne övar på opera. Låter också onekligen sådär.
* Jag kommer på den briljanta idén att gå på fotboll i morgon. Kanske ensam, men ändå: Roma på Stadio Olimpico.
* Tänker lite mer på flirten och på att bli kallad "ljuvlig". Vill hångla. Så är det bara!

Topp-fem, Roma

2009-04-17T09:24:00.004+02:00

1. Här är min absoluta favoritplats i Rom. Uppe i Gianicolo, strax ovanför Trastevere står det här stenmonumentet med inskriptionen "Roma o Morte" - Rom eller döden. Runt lunch, tidig eftermiddag brukar det inte vara en kotte här på vardagarna, vilket är underligt eftersom mycket turister annars passerar över kullen. Trastevere var förr rena bondvischan och det syns på havre, vete och hallonbuskar runt omkring. Jag tänker superbra här, oftast kommer jag fram till beslut bäst om jag får sitta på stenmuren i solen ett tag.
2. Ponte Umberto 1 kan vara Rom härligaste bro. I skymningen tycker jag att den erbjuder en så fantastisk vy över stans vackraste delar att man egentligen borde ta betalt för det. Står man på den östra sidan och sneglar över vattnet får man Peterskyrkans kupol och Gianicolos kulle och cypresträd mot en bakgrund av pastellrosa solnedgång. Det är nästan så att det gör lite ont.
3. Ponte Milvio är en annan fantastisk bro. Kärlekspar har en tradition av att fästa hänglås på nån av brons järnstänger, som en symbol för evig kärlek. Fast det jag gillar bäst är att bron känns som inloppet till Rom. Det blåser alltid rätt rejält och vattnet får sån fart att det brusar under en. Också bra tankeställe, särskilt sen eftermiddag.
4. Campo de' Fiori är på kvällarna perfekt på alla sätt. Vi har hittat våra ställen här, som inte bara är mysiga utan också grymt vänliga mot tunna studentplånböcker. När en liter husets röda kostar 10 euro hade man nästan kunnat stå ut med att sitta i en säck, men här får man fantastiskt torgmyller (med en och annan gatuförsäljare med tändare, väckarklockor och tiaror i näven. Det får man försöka förtränga). Och skamligt nära hem när vinet slagit till.
5. Jag är inget stort fan av de klassiska turiststråken här i stan. Men vill man tvunget se det så ska man göra det kvällstid. Och vackrast av allt är att ta sig upp till Villa Medice, ovanför Piazza di Spagna och se hela den kända trappan, torget och gatorna runt i det svala ljusskenet. Dessutom är det kvällstid underligt tyst där uppe, blir nästan magiskt.

.

2009-04-16T13:09:00.005+02:00

Jag är så himla trött på vänner som tror att Facebook-meddelanden och andrahandsinformation om hur jag har det och vad jag gör är okej. Det är inte särskilt kompis.

Det var bara det jag ville säga. Och jag kan leva med att jag nu låter som en sur kärring (jag har liksom inget annat utlopp än detta).

I dag dör Jesus!

2009-04-09T22:29:00.006+02:00

Om jag ser ett litet "glad påsk" till på Fejsboken går jag upp i atomer. Vad är det med folk egentligen?

Själv sätter jag mig på tåget till Marche i eftermiddag. Där blir det gödning på hög nivå, om jag ska tro mina källor. I Marche bor K:s italienska extra-familj och vi ska inhysas i hennes ex-svärföräldrars lägenhet. Sen blir det mat, procession, mat, kyrka, mat, mat, prat, kanske en sväng ut på byn, mat och mer mat. Förhoppningsvis akompanjeras inget av ovanstående med jordbävning, men man vet aldrig eftersom vi rör oss åt samma håll som efterskalven just nu.

När vi kommer tillbaka hem till Rom på måndag blir det fest från lunchtid på Roms bästa rockklubb, Circolo. Vi kan nog behöva röra på oss då...

Efterskalv

2009-04-08T12:02:00.003+02:00

Nu börjar saker i Rom så smått att återgå till normalt. Jag sov ut ordentligt i går, gick till skolan och kom hem och lagade mat. Sen började allt skaka igen, ett kraftigt efterskalv som återigen satte lamporna i gungning här hemma. Med en gång tänkte jag på husen som redan i måndags riskerade att rasa av minsta vibration. Och på människorna i L'Aquila. Jag har ruskigt svårt att skaka av mig det som hände i måndags.
Pratade med gamla kollegor på Radio Värmland i morse, här kan ni höra det.

What about the earth cake?

2009-04-07T09:45:00.008+02:00

Ja, what about the earth cake? Det är väldigt sällan jordbävningar känns i Rom. När jag är här? Självklart!
Halv fyra vaknade jag av att sängen skakade. Tror det måste varit precis i början av skalvet för de närmaste sekunderna blev det mycket värre. Allt skakade, vattenflaskan på bordet föll ned på golvet, taklampan gjorde saltomortaler under taket och fönsterluckorna stod och slog oavbrutet. Och så det underliga mulret. Jag tänkte snabbt och ställde mig i dörröppningen och höll mig i dörrposten, eftersom jag inte visste om det var förskalv, långt bort eller epicentrum.

När det slutat öppnade jag fönstret för att kolla läget runt omkring. Det lyste nästan överallt och folk hängde också ut genom sina fönster. "Terremoto?" frågade jag grannen. "Si si", svarade han. Sen lyssnade vi på alla billarm som tjöt på gatan och måsar, hundar, katter och småfåglar som blivit skvatt galna av skakandet.

Jag somnade om vid sju och K väckte mig halv åtta. Bladet ville skicka henne till det värst drabbade området och hon undrade om jag ville hänga på. Jag slängde iväg ett mejl med texten "Jag åker. Ring!" till Svenska Dagbladet och gav mig av till tågstationen. Tågen till Aquila var inställda såklart, så vi tog ett tåg norrut och hämtades sedan där av K:s vän A. I bil tog vi oss sedan nio mil slingrig bergsväg in på en alternativ väg in till stan och runt halv tre var vi framme. Jag har aldrig sett nåt liknande. Sprickor i alla hus, stora gapande hål med möbler hängande ut, hus utan tak och stenhögar som några timmar tidigare var folks hem. Stenhögar som folk ligger begravda under.

Vi jobbade snabbt och effektivt, kom precis fram till ett inrasat trevåningshus när de drog fram en ung tjej som legat begravd i över tio timmar. Folk grät, gick runt i pyjamasen de flytt i på morgonen och en del bar på några tillhörigheter de fått med sig. Samtidigt skakade marken ständigt av efterskalv. Det var overkligt. Och då har vi inte ens sett byarna uppe i bergen som tydligen ska vara jämnade med marken.

En lördag i bilder

2009-04-04T16:59:00.007+02:00

"Alla hem ska ha en blomma", sa rara L och gav mig den här. Galen folksamling i tunnelbanan, vi gissade partimöte på Circo Massimo.
Väl tilltagen picknick.
Sämre picknick-utsikt finns nog.

Så tog hon sig äntligen till andra sidan av stan

2009-04-03T19:33:00.003+02:00

Tiden det tar för jobbiga saker att ta sig över sunden till Danmark, ned genom grått Tyskland och över alperna till Italien är tydligen fyra veckor. Men de hittar hit. Uppenbarligen. Men eftersom det är fredag, och dessutom en 20-grader varm sådan med sol, har jag jagat dem på flykt igen.

I går upplevde jag en av världens vackraste städer i mörkret. Nästan alla ställen som lockar till sig turister här är bättre på natten, inte bara för att det är mindre folk. Mest på grund av tystnaden som omger dem. Dessutom kollade jag de coola kvarteren i området EUR, en av Roms nyaste stadsdelar. Häftig arkitektur och en tur i bil med en inföding som sedan avslutades med vin under pigg infravärme på Piazza Barberini. Man tackar!

Kvällen går nog i TGIF-tecken som står som spön i backen. Detta trots att jag knappt känt att det var vanlig vecka de gångna dagarna. Men ändå: fint! Om en timme möter jag K och tar sikte på San Lorenzo med resten av gänget. Ryktet säger att det ska bli spelning på nån klubb, ett band bestående av lärarstuderande. Säkert är dock att vad det än blir lär det blandas med rödvin och ett par cigaretter för mycket.

I'm fucking Matt Damon

2009-04-02T19:34:00.001+02:00

Svenskkollektivet i Rom blir större

2009-04-02T12:07:00.005+02:00

Jag vet inte om jag nämnt det, men vårt lilla Stockholmskollektiv i Rom har fått tillökning. Och älskade vännen B har hittills fått ett fint välkomnande till stan. Under dagen i går behövde dock molnen sköljas ut, för det var syndafloder och åter syndafloder, självklart precis när vi skulle ut och röra på oss. Det är lite så här, when it rains - it poors.

Vi började med vin hemma hos K, som hade sin flat mate med tillhörande tv-team (han jobbar för RAI) i rummet intill. De spelade in några scener med green screen. Sen tog vi oss ned mot Navona för onsdagsklassiker. Tyvärr var stället stängt, efter att det läckt in regnvatten och kortslutit hela lokalen. Vi drog vidare mot finfina Campo dei Fiori och hittade en uteservering med den fantastiska dealen en liter husets röda - 10 euro. Vi tog två. Och jag rökte lite för mycket och vaknade upp med typ bronkit i halsen. Hoppas att några cigg löser den saken...
Här är Piazza Navona by night!

Smyglobotomerad?

2009-03-31T20:30:00.001+02:00

Jag tror jag har rökt mig till en simulerad förkylning sedan jag kom hit. Och vad gör jag? Fortsätter bolma som en besatt. Vajjert!

Älskade uteservering

2009-03-31T19:26:00.008+02:00

K visste precis vad jag menade när jag yrade om att det kändes konstigt att säga att jag i måndags "åkte hem till Rom". Sista skälvande timmarna uppe vid Garda trodde min hjärna att det var sista vrålet för god pasta, fylliga viner och chans att testa kaffeallergin på nattsvart java. Och att det var flygplats och Sverige nästa. Jag kom dock snart in i galoppen och trots att jag älskade de fina människorna, naturen och tystnaden där uppe kunde jag inte låta bli att känna lite Rom-längt när tåget rullade ut från Verona. "Rom är ju inte riktigt Italien", sa en obehaglig Lega Nord-nazist som vi träffade där uppe. Men han ljuger. Jag har en svårbotlig crush på den här fantastiska staden.

Men helgen i norr skulle jag lätt kunna göra om any time. Aldrig har en stackars värmlandstös varit så bortskämd, det kan jag lova. Brakmiddagarna avlöste varandra, "nej, inte ska ni betala", dubbelsäng stor som ett helt hav, varmt badrum (yes, en svåråtkomlig lyx), fin bil, många skratt, mycket vin, tunga presentpåsar och underbara människor. Och jag börjar tydligen svämma över så svårt av vårkänslor att jag kärar ned mig i de mest oväntade. Finfina gården Trebisonda.

I går var första kvällen som var varm nog att sitta på uteservering på kvällstid. Vi var ett gäng på sex som delade några flaskor rött, rökte för mycket och gav kvällsluften en match till elva-snåret. Jag var glad som fick sitta precis intill min älskade väggmålning i Pigneto.

Istället för blogg: Lily Allen

2009-03-30T17:20:00.002+02:00

Inte för att jag är pissed, bara för att den är fantastisk.

Loggbok: Garda

2009-03-28T17:19:00.002+01:00

I natt stod jag och K i pumps utanför en spilta och såg ett litet föl födas. Det var fint, egentligen helt magiskt! Vi stod helt tysta och såg på medan mamman och den lilla svarta hingsten bekantade sig. I Rom? Nej, jag är i Gardaområdet i helgen, i norra Italien.

Hittills: tortellini med tryffel, köra stadsjeep på italienska vägar, Gardasjön i gråa moln, världens godaste vin med världens finaste historia, hästfödsel, hunddöd, prat om excistens och själavandring av just den anledningen, pumpasoppa, ligga som ett kryss i dubbelsäng (till skillnad från den 80 centimeters jag har hemma i Rom).

Post-it always sticks twice

2009-03-24T17:52:00.004+01:00

Man kan ju tycka att i landet format som en stor stövel borde det finnas skomakare i varenda hörn. Det gör det inte. Inte ens i överklasskvarteren i Prati. Kanske har de råd att köpa nya så fort något går sönder.
I går tappade jag den yttersta delen av klacken på favvo-skoletterna i en av trapporna i metron och fick tassa hem utan. Skulle helst av allt vilja ha dem i morgon när jag presenterar K för den studetikosa stämningen på Anima.

Anima är egentligen en väldigt schyst bar: två våningar med soffor, kompetent personal bakom disken och lite plats för dans när spriten gjort sitt. 15 euro i dörren ger en open bar fram tills klockan slår halv ett. De som fortfarande står upp då går förslagsvis till La Maison strax intill. Det här är vår stående onsdagsrunda. Fattas gör nu bara att K och jag lyckas låtsas att vi är minst ett halvt sekel yngre så vi smälter in bland halsande 19-åringar.

I dag tog vi en sväng förbi Piazza del Popolo på förmiddagen. Jag presenterade K för kalsonghimlen, Calzadonia, som har så mycket strumpbyxor att till och med vi baxnade. K förköpte sig och jag bytte mina som var för stora. Vi rökte lite och gnällde över hjärnspöken. Sedan anslöt vi oss till traditionen som romarna ägnar sig åt: sätta upp färgglada postit-lappar på allmänna väggar med fina budskap på. Eller, italienarnas har fina budskap. Min och K:s lapp var den mer sargade sorten. För er som undrar kommer traditionen från en bro här i närheten där kärlekspar sätter hänglås lycktstolparna som en symbol för deras kärlek. Mycket fint!

Greetings from Siberia

2009-03-22T17:26:00.005+01:00

Det ryktas i varenda gathörn om att värmestrejken ska vara över snart, kanske redan i morgon. Jag tar emot med öppna armar. Även om det har varit sol både i går och i dag har det varit ruskigt kallt. Och efter att tidigare ha idiotförklarat varenda italienare med dunjacka i den 20-gradiga värmen har jag nu varit grön av avund. Shiffong, strumpbyxor och halsdukslöst är inte att föredra när det blåser nordliga vindar dygnet runt.

Jag och K har gjort några tappra försök att trotsa kylan. I fredags hittade vi en bar i Pigneto som hette Tam-Tam. Den var underlig. För att komma ner till baren fick man ta rutchkana. Smått livsfarligt såklart, särskilt efter de femton kamikazee som vi var vuxna nog att beställa in. Vi och pojkspolingarna vi hade med oss hävde dem snabbt och fortsatte sen en lååång promenad mot San Lorenzo. Väl där var allt stängt och vi tog nattbussen hem.

Lördagen och söndagen har vi ätit oss igenom. Med undantag för när vi tittade på Roms maraton i dag. De kutade förbi precis utanför min dörr och jag kände mig extremt atletisk när jag stod och skrattade åt svettiga människor medan jag rökte en Davidhoff mentol. I går skedde matorgierna på en typisk romansk pärla som ligger här i Prati, där vi körde trerätters med cacio & pepe och grillad kanin. I dag gjorde vi en italiensk klassiker och tog söndagslunch ute. Söndagslunch är big deal här och vi körde fyra rätter på ett ställe i Trastevere och rullade sedan ut dundermätta. Jag hade svårt att avgöra om jag var lullig av vinet, trött eller bara pastastinn. Jag var dock inte utfattig: fyrarätters för femton euro var ett fynd.

Förresten: nu vet jag att jag får bo kvar i lägenheten hela våren. Det är bra, jag trivs strålande här och de andra är snälla. Synd bara att man inte får ha kompisar som sover över. Ska kolla om det går att ta sig runt det på nåt sätt. Favvoskylten i Trastevere.

Grå himmel - rosa naglar

2009-03-20T18:02:00.001+01:00

Ett glädjande besked till bittra svenskar

2009-03-20T09:40:00.001+01:00

Till alla er som tycker att det skrutits lite för mycket om soliga uteserveringar, körsbärsblom och annat supervårigt: Roms vädergudar har förmodligen sjukskrivit sig och gått hem. I går drog tunga moln in på eftermiddagen, på väg hem från middag på Rouge kom syndafloden och nu när jag öppnar fönstret stoltserar stan med ynkliga nio grader (eller nåt sånt). Dessutom ska det bli åska senare. Jag fryser så jag skakar i mitt rum här och så lär det nog fortsätta resten av helgen verkar det som.

Så. Nu kan ni hånskratta lite för er själva om ni vill. Ciao!

L'uomo perfetto

2009-03-19T12:26:00.000+01:00

Har jag förresten sagt att jag ska gifta mig?

Hemma på min gata i stan

2009-03-18T18:19:00.003+01:00

Det finns mycket jag gillar med mitt område här i Rom. En av de bästa sakerna: hur min gata luktar på eftermiddagen. Okej, italiensk huvudstad med så mycket bilar att byggnaderna bokstavligt talat vittrar sönder. Jo visst, men inte på Mazzini. Visst, det rullar en hel hög bilar och vespor här också, men av nån anledning luktar gatan fantastiskt på eftermiddagen när jag kommer hem från skolan. Varm asfalt och körsbärsblom, och ofta också lite sött från ett bageri i närheten som trycker ur sig cornetti hela eftermiddagarna. Det är fint!

Fint är också att jag känner nån slags rutinkänsla. Jag har hittat mina vanor, mina stråk och mina vägar. Dessutom känner tjocka lodiskvinnan i t-banan alltid igen mig när jag kommer ned för trappan och spottar ur sig ett "stronza" (lite som bitch) efter mig. Okej, inte särskilt trevlig lodis, men hon känner igen mig. Det duger för mig!

I kväll ska jag tillsammans med ett stort gäng till Anima, en bar nära Piazza Navona. Efter det kanske vidare ut till en klubb som heter La Maison. Det är en slags standardrunda på skolan. Så där har ni anledningen till att det sällan är någon i skolan innan klockan ett på torsdagar... Viale Mazzini.

Det ska vara lila!

2009-03-16T18:49:00.003+01:00

Om någon undrar var alla lila tyger i världen tar vägen, så kan jag tala om att det är i den eviga staden de gömmer sig. De har nästan tagit över hela Rom, tydligen finns det inget hetare i vår än att gå klädd i syrénlila. På Benetton såg jag dessutom en lila skinnjacka med rosa foder. Jag tänker vägra!

Loppisfynd och parkhäng

2009-03-15T15:22:00.006+01:00

I dag firar jag en vecka i mitt fina rum. Det firas dock inte särskilt hårt, eftersom jag varit legat helt däckad i min säng halva dygnet i går. Förmodligen var det nåt vajsing med mackan jag plockade upp på vägen till Villa Borghese i går.

Annars - bra helg. Var i tidernas sunkigaste och grabbigaste lägenhet i fredags hemma hos en av de svenska tjejerna i skolan. Det dracks vin, röktes inomhus och pratades musik och festivaler. Sedan drog vi till ett ställe som heter Fish & chips, ungefär lika fräsch klubb som sin namne till maträtt. Men ändå. De spelade dessutom en sjukt knepig mix av hårdrock och itala disco. Sladdade hem i taxi med världens roligaste chaufför och slocknade som ett litet ljus.

I går gjorde jag alltså min klassiker och gick till parken. Hade med mig bok, vatten och en apelsin och i lurarna sällskapade Etta James. Jag har nu hittat mitt guldställe, en bänk som alltid är ledig och som ligger nära Piazza di Sienna, vid Dianas tempel. Där strosar folk förbi, på cykel, inlines, till häst och fots. En rar gubbe började prata med mig och jag hängde på så gott jag kunde.

Sedan mötte jag upp A. Han hade varit i Museo Borghese och vi traskade in i Pincioträdgårdarna ihop. Där, på höjden, kan man ta en drink och njuta av vad som brukar kallas Roms bästa utsikt. Vi tog bara utsikten, för drinkarna är också några av Roms dyraste. A gick sen till Via del Corso för att hitta en present till sin kusin, men eftersom jag inte är suicidal hängde jag inte på. Den gatan är galen på lördagarna... Så jag gick hem, började känna mig lite dålig redan på t-banan och däckade sedan vid klockan sex i nån slags illamåendeattack som inte var av denna värld. Sov fjorton timmar och är nu på benen, om än fortfarande illamående. Tänkte bota med loppmarknad i Trastevere, men trammen funkade inte och istället blev det gatuloppis hela vägen från Moderna museet och hem till fina fina Mazzini. Villa Borghese. Baren med bästa utsikten. Roliga brillor på loppisen.

Vårtecken? Ja men välkomna!

2009-03-12T19:16:00.005+01:00

Här kommer årets mest välkomna: fräknar på näsan. Svårt att inte bli glad av det, det är, och har alltid varit mitt säkraste vårtecken av alla. I dag ploppade de upp som svampar under min morgonpromenad. Jag har hittat en favoritslinga, som börjar vid Piazza Mazzini, letar sig ned på andra sidan floden, i kvarteren bakom Piazza del Popolo för att sedan vända hemåt igen i jämnhöjd med Vatikanen. Allt som allt, en timme i solen.

I dag tog jag en omväg hem och gick in i San Lorenzo istället för ner i tbanan. Om det är galet stimmigt där på kvällen är det på eftermiddagen snarare härligt livfullt på ett typiskt italiensk sätt. Folk som hoppar på och av bussar, handlar på torget, småpratar på barer. Jag gick runt och bara andades atmosfär på ett lite corny sätt. Sen tog jag trammen hem, den stannar bara nån gata bortanför min dörr.

K har åkt hem till Sverige, men jag känner mig inte så ensam. Än. Kanske blir det annorlunda när det blir fredagkväll. Men i helgen ska vädret bli kalas och jag och min filt återfinns dagtid i parken för fler fräknar. Tänkte cokså åka till marknaden Porta portese i Trastevere på söndag, kanske kan jag fynda något billigt till mitt rum där. På lördag hoppas jag på middag med en kompis.

Nu tar jag scarmorza och sallad till middag och kollar klart på Californication.
Apelsinträd och blå himmel.

Pretty please?

2009-03-10T09:00:00.004+01:00

Det enda jag får för att skriva om mitt liv så här är era kommentarer. Nu får jag inte ens det. Jag tycker det är trist, känns inte så motiverande att sitta och skriva då! Ni fattar det, right..?
Jag skulle bli så mycket gladare och mer motiverad att dela Rom med er bom ni bara tog er tid och visade att ni faktiskt läser det. För det ser jag ju att ni gör, google är obarmhärtiga på det sättet. Det var det enda jag ville få sagt. Så, pretty please with sugar on top?

Med risk för att "rub it in"

2009-03-07T18:37:00.003+01:00

Trots rödvinsskalle drog jag och K på oss gympadojorna i dag och gick ut på en promenad som varat i stort sett hela dagen. Det har varit toppenväder hela dagen, säkert 18 grader och vi har glidit runt längs Tibern och i parken Villa Borghese i linne och solglajjor. Jag uppgraderade min resväskesituation till en stooor en på hjul för en struntsumma och efter att ha suttit bland tusenskönor i parken tog vi trammen (spårvagnen) tillbaka hem och gav bakismagarna en rejäl glass.

I kväll åker vi tillbaka till San Lorenzo för en ordentlig köttmiddag och spelning på en bar. Ingen absinth i kväll dock. Tror jag.
Förresten skriver K om alla galenskaper (eller, i en lite cencurerad version kanske) vi tar oss för. Läs här.

Körsbärsblom i Prati.

Buongiorno principessa

2009-03-06T16:36:00.004+01:00

Jag är kär. För femtielfte gången på 24 timmar, vad annars hade man kunnat vänta sig? I magnolia- och körsbärsträd och fickparkerade smartbilar och vin för 90 cent och San Pietro-kupolen. K och jag har vandrat runt i stan i dag på jakt efter notismaterial. Det hittade vi.

Resan ned blev lite galen. Halv fem på morgonen stod jag klar i lägenheten för avskedet av Bromma. Det var mörkt och snöblandat regn som blåste från flera håll samtidigt, så det gick snabbt. Sen gick det desto långsammare. Min 21 kilos bag var nämligen helt omöjlig att bära, vilket jag inte upptäckt tidigare. Släpade den till t-bananen, släpade den upp till St Eriksplan och bort till bussen. Somnade direkt på planet, trillade av i München och på planet till Rom. På Fiumicino kändes det som armarna skulle gå av och jag hann nätt och jämt med snabbtåget in till Termini. Väskan vägde bly, jag hade sovit tre timmar det senaste dygnet och brottades med att ta in att detta inte var en weekend utan tre månader. Svårt!

Jag bor hos K nu. I går satt vi i hennes kök med hennes roomie och hans universitetskompisar. Han lagade mat, vi drack vin och rökte och pratade i en herrans massa timmar. Lite bakis gick vi ut på stan i dag, Vaticanen, Campo Marti och längs Tibern via Trastevere och hem till Prati igen. Jag har fått fräknar på näsan och ätit romanskt favvokrubb på en uteservering i en gränd. I kväll: aperitivohäng i studentkvarteren San Lorenzo. Och risk för att bli kär - igen.

Det finns ingen vettig rubbe till det här

2009-03-04T23:39:00.005+01:00

Konstig dag detta, den sista i Svedala på ett tag. Vaknade i chock, eftersom jag fick för mig att jag bara hittat på att jag skulle åka någonstans och egentligen hade ett "jag får hellre spetälska"-trist jobb att gå till. Satt sen i badrummet och lugnade ned mig innan världens bästa Cc kom över med den största kaffekoppen världen skådat i näven. Vi filosoferade och försökte ignorera det oundvikliga avskedet som skulle följa.

Jag är värdelös på avsked. Jag började böla redan när hon reste sig ur soffan. Sedan jag har fortsatt så, urfånigt sentimental. Och detta trots att St Eriksplan var galet grå, Vasaparken var en brungrå sörja och folk i t-banan hade ungefär samma färg. Snart har alla omkring mig färg av rödvin, basilika och sol. Typ. Eller, ni fattar vad jag menar. Om jag kommer dit vill säga. Packningen har näst intill slagit mig helt ur omloppsbanan. 20,5 kilo väger väskan nu. Lufthansa säger stopp vid 20 och jag känner på mig att vi kommer bråka om det om några timmar vid incheckningen. Särskilt eftersom jag precis plockat ut shampoo, balsam och fem plagg ur väskan och ändå ökat vikten med 5 hekto. What the..?

Hej då gråa Sverige. Ses när Mosebacke öppnat och gräset är grönt! Eller ja, kanske.

Any given tuesday

2009-03-03T12:22:00.003+01:00

Bakishuvudvärk och lila tunga. En helt vanlig tisdag, alltså. Nu tuggar jag på en riskaka och kollar på tv-program som jag inte ens vill se. Men jag är för trött för att byta kanal.

I söndags bakade jag en äppelpaj som jag tog under armen och åkte ut på Lidingö. Käkade middag med bror, busade med deras hund och snackade en massa goja tills jag nästan missade sista Lidingöbananen hem. Kändes så skönt att träffa dem en sista gång innan jag åker. Cc kom hem från en intensiv helg i Rom i går och vi möttes upp hemma hos J över hämtmat och en påse i låda. En hel vår utan Cc blir omöjligt. Tur att Ryan airs pendel mellan Skavsta om Rom bara tar tre timmar.

Det slutade med att vi körde rysk roulette i smsform, lite för många cigaretter ut genom J:s fönster och funderingar på vem i mobilen man kan ringa klockan ett en tisdagnatt. Vi tog en varsin taxi åt varsitt håll och väl hemma i Bromma snubblade jag över ett rådjur som betade asfalt på gården. I dag hade jag tänkt träffa en kompis på St Eriksplan, men skjuter på det till i morgon och ägnar mig åt tvätt och packning. Jag undrar fortfarande hur man packar för tre månader, lär nog snart bli varse det omöjliga...

Dagar kvar till Rom: 1,5

Jag hejar alltid på Raul Olle

2009-03-01T09:54:00.006+01:00

Det är en fin morgon i Bromma. Av många olika anledningar. Sent i natt loggade jag för sista gången ut från min susande dator på tidningen. Tjejen som aldrig kunnat ta ett enda avsked i sitt liv utan att få tårar i ögonen, hade för en gångs skull inga problem med att säga so long till Mäster Samuelsgatan. Inte ett stygn sorgsenhet i kroppen på väg ut genom spärrarna, ingen nostalgikänsla i hissen ned till gatuplan och snudd på hjulande ut genom porten och in i taxin.

I dag vaknar jag med helikopterbrus och Jacob Hård. Som varje år sedan jag vet inte hur länge. Jag och Jacob trivs väldigt bra ihop. Han pratar och jag myser under täcket i soffan medan galningar med lagg under fötterna kör nio mil i snålblåst. Mycket traditionsenligt och barndoms-sportlovskänsla. Fattas bara att jag och bror ger oss ut i mormor & morfars trädgård och leker Vasalopp direkt efter. Han var Gunde, jag var Mogren - det säger ju sig själv.

Dagar kvar till Rom: 4

Pausfågeln

2009-02-17T20:48:00.004+01:00

Nej ni. Shit pommes vad jag inte orkar blogga nu. Och jag har inget vettigt att skriva. Jag är så jävla mycket i limbo, mentalt någonstans mellan Stockholm och Rom.
Jag pausar.

Och en till:

Fåttnåtinåt

2009-02-15T20:41:00.006+01:00

Jag gillar inte fåttnåtinåt-artiklar. De gör mig eventuellt något mer paranoid än jag redan är. Sånt här och framför allt sånt här kan det inte finnas en olobotomerad människa i världen som går runt och hoppas på att få lyckan att läsa.

Dagen har gått långsamt på jobbet, allt kretsar kring en viss konstskola och ett visst gäng pirater. Mina tankar kretsar runt en viss sydeuropeisk huvudstad. För er som är trött på mitt tjat rekommenderar jag att sluta gå in på denna blogg, det lär knappast bli mindre av den varan. K har fått fast mark under fötterna, i form av italiensk kullersten och gräs som inte ruttnar under isblock.

Mamma säger att jag borde akta mig för att åka vespa i Rom. Jag säger att om jag lovar det kommer jag nog inte kunna hålla det. Kanske inte KÖRA vespa, men gärna åka. Äldre än så är nämligen inte jag än att jag tycker det är roligt. Och lite trotsigt. Kanske kommer verkligheten och knackar mig på axeln när jag inser att alla som flyttar till Rom för att plugga knappt får handla på Bolaget i Sverige. Eller knappt hunnit fira att de är byxmyndiga. Känner jag mitt italienska själv är jag rätt säker på att jag både lär åka vespa och kära ner mig i en högst olämplig fullblods-italienare. Och i vyer som dessa:

Hur man får kidsen att använda kondom

2009-02-13T18:07:00.004+01:00

Är bröderna Olsson verkligen bröder?

2009-02-13T12:02:00.002+01:00

På väg till Garlic & Shots tänkte jag på hur skönt det känns att sitta på t-banan och titta på utarbetade människor på väg hem från jobbet medan man själv har varit ledig hela dagen. Sen poängterade Cc att deras vecka var slut i dag - då min börjar. Med ens var jag nere på jorden igen.
Vi hade den roligaste kvällen på länge, drack billig öl och diskuterade bilden på Bröderna Olsson i flera timmar. I morse hade jag ont i halsen av allt skratt, sånt gör själen glad.

Just nu gör helgpass mig inte så mycket dock. Det enda jag lever på är Rom. 60 lock är på väg in från finfina csn och i dag har jag suttit och kollat på bilder på mitt nya kvarter: Prati. Tre helgnätter på redaktionen känns som en klackspark när jag tänker på dagliga promenader genom Vatikanen, trenchcoat i mars, plugga på gräsmattan i Villa Borghese, påskresan till havet och weekendtripper till K:s hus i norra Lazio.

Ragazza marinara

2009-02-10T12:20:00.004+01:00

I morse låg det en bit choklad i min dusch. Jag kan inte komma ihåg när jag åt choklad senast. Särskilt inte i duschen, det borde vara ett säkert tecken på att man har allvarliga problem.

Har spenderat två dagar med att anti rödvinsmarinera mig själv. Något annat tillstånd efter den här helgen är svårt att vara i. Skulle någon snitta min handled nu skulle det bara rinna ut chianti och tjära. Försöker också komma över att jag i lördags natt somnade mitt under ett telefonsamtal. Mitt i. Jag pratade med en söt kille. Han tänkte just fråga om jag ville ha sällskap. Behöver jag förtydliga att det inte blev nåt..?

Vänskap kan vara förvirrande

2009-02-07T15:34:00.002+01:00

G: De är kompisar.
K: Vadå, ligger de med varann?