Men hallå?!

Vadå, var det ingen som tyckte det här var ens lite roligt?

Fredagar kan göra en filosofisk och navelskådande

Middag i sjöstan, rulla hatt under Coca cola-skylten och möjlighet till en sen stänkare på Debban uteservering innan hemgång. Medan jag gör mig i ordning till Michael Jackson-beat funderar jag på det där med att höra av sig. Och hur. Eller framför allt: när. Jag och CC säger stup i kvarten att vi ska lägga ner allt spel och bara köra ut våra marker på bordet och se vad given ger. Det är väldigt lätt att sitta på någons balkong en sen kväll och säga sånt. Svårare att hålla fast i sen när det väl gungar till.

Just nu gungar det för mig. Och det känns fint och läskigt på samma gång. Jag får konsultera familjen under kvällen och samla mod. All in, alla marker på en gång liksom. Så kanske det är med fina killar: man bara kör.

So 90's

I kväll gör jag varma mackor, kollar på världshistoriens äldsta tonåringar(Beverly Hills) och går och lägger mig innan klockan nio.

Det här skulle lika gärna kunna ha varit skrivet 1993.

Kanske världens minst PK skämt

The Olsen Twins Walk Into A Bar - watch more funny videos

Fuldag deluxe

Jag har en snäll chef. När hon fick syn på min sorgliga uppenbarelse stack hon en hög med tidningar i famnen på mig och sa: "Research! Gör den hemma! Betald arbetstid! Trevlig helg!". Jag log matt och protesterade dåligt. Sen släpade jag mig hem igen. Tid på jobbet: tre timmar och fyrtiofem minuter. Skrivna artiklar: noll.

Förutom hängigheten kände jag mig lika snygg som en punkterad muffin i mina high waste-jeans och trench-coat i dag. Båda plagg som jag egentligen älskar, men ibland går det ju bara inte. Jag misstänker själv att det hade att göra med att min frisyr såg ut som en blöt skurmopp. Alternativ: fuldag. Detta överjävliga påfund som ingen begriper sig på. Bostad på mars: javisst. Lösning på fuldag: sorry - next!
Gud var på illmarigt bushumör och satte ett gammalt ligg mitt emot mig på tuben. Tack! Som tur är har aldrig kallsnack varit något problem för mig. Jag är snarare okrönt mästare i det, gav Gud fingret och hamnade återigen på god fot med ligget. Inte för bra hoppas jag bara, så kul var det inte.

I helgen sitter jag på en skärgårdsö och trycker. Förmodligen i lånade stövlar och dito sydväst.

Jo, det där med namn

Jag läser "Att vara Charlie Schulmans pappa". Inte för att jag gillar småbarnsbloggar, jag avskyr dem snarare. Kanske hoppas jag att Alex ska bli den första att skriva om föräldralivet ur ett roligare perspektiv. Det ploppar nämligen ut barn lite överallt nu alternativt göds i ugnen och ploppar ut inom en snar framtid.

Som ni vet klämtar inte den klockan alls för mig. Men jag läser ändå. Framför allt läser jag inlägget där frågan om lilla Charlies andranamn kastas ut till allmän spekulation. Vad ska det lilla livet få för andranamn? Och vad slås jag av? Att Sverige är till bredden fyllt av blivande eller varande föräldrar med dålig smak. Snudd på barnmisshandel-dålig smak. Jag framför härmed mina innerliga kondoleanser till alla Melissa, Thilde, Angelica, Lizette, Juli, Aurora och Leia: May the force be with you.

Fyra nyanser av grått

Jag och influensan kommer verkligen inte överens. Jag försöker vara rebellisk och hålla mig aktiv, men åker vid varje försök på en käftsmäll. Så nu har jag kapitulerat, intagit helgjutet soffläge med panodil, transbärsjuice och fjärrkontroll. Det är dagar som denna som man tycker att man borde catch a break. Men tv:n vägrar, den fullkomligen svämmar över av tv-shop: krämer, mirakelmoppar och vibrationsträningsgrejer. Känns som exakt samma utbud som när min familj fick kabel-tv 1989. Innan jag dör ska jag ha köpt något där, jag vet bara inte vad. Men det är mitt mål. Kanske den där fantastiska blendern som mixar och hackar allt från nötter till blyhagel.

Jag är fyra nyanser av grått i dag: grå mysbyxor, grått linne, grå Musse Pigg-tisha och en smått grå ton i fejset. Man blir det av den här sjukdomen tror jag. Tittar på en nytaggad bild från i fredags och ser ingen som helst likhet mellan min ansiktston i dag och den framför stora scenen i fredags. Måste jobba på det, men det är så svårt när det a.) regnar ute och b.) man ändå inte orkar sig ut genom dörren.
(Mina grannar har nog fattat nu att jag gillar den här låten och att jag inte låter som varken Bruce, Kenny eller Cindy)