Jag gick inte under någon fana i fredags, men i mitt inre demonstrerade jag mot avgaser och buller genom att lägga mig i en park. Vi köpte picknick och kastade oss på gräset i Villa Ada. Fotbollar och volleybollar haglade tätt hela eftermiddagen. Det är nåt särskilt med lediga italienare och bollkickeri. Vi låg på våra filtar och pratade om svensk nutidshistoria - mitt favoritämne. Sen jag gick jag en lång omväg hem i solen och lyssnade på radiodokumentärer.
Jag lurade med mig S och A på en skumpig busstur till havet. Det var underbart. Sand mellan tårna, kallt saltvatten och oändlig utsikt. Vi åt skaldjursrisotto och drack öl. Låg bredvid en gammal träbåt och pratade om hur killar och tjejer kanske inte kan vara bara vänner, vad vi ville heta när vi var små och annat världsligt. Sen plankade vi på bussen hem igen och planerade redan då nästa tur till fina Fregene.
O tackade för sig och åkte tillbaka hem till Sverige. Mycket sorgligt. Vi sa hej då till honom på hans balkong. Det bjöds på egengjord aperitivo och bubbel. O plockade fram gitarren och vi sjöng progg till hans grannar demonstrativt fällde ned jalusierna. Jag var varm av sol hela kvällen och gick hem i bara linne sent på natten. Och fick flera komplimanger för brännan.
Det går inget vidare för Roma just nu. Blev ännu tydligare för mig när vi såg dem göra bort sig mot bonka-laget Chievo i dag. Klacken skanderade att tränaren borde skaffa sig ett jobb och att spelarna borde gå och duscha. Mållöst och lite glest i bänkraderna, men jag var glad. Fotboll är alltid fotboll.
2 kommentarer:
alltså shit va kul att gå på riktig fotboll!!
jag har börjat spela i korpen nu. det är typ samma sak. om du flyttar ner till gbg en dag så får du börja i vårt lag. behöver en målis :)
Josse: Jag blir grymt avis. Jag står och trycker utanför fotbollsplanerna här och trånar när folk spelar. Och inte bara efter killarna då, utan efter att få spela... :)
Skicka en kommentar