Det finns ingen vettig rubbe till det här

Konstig dag detta, den sista i Svedala på ett tag. Vaknade i chock, eftersom jag fick för mig att jag bara hittat på att jag skulle åka någonstans och egentligen hade ett "jag får hellre spetälska"-trist jobb att gå till. Satt sen i badrummet och lugnade ned mig innan världens bästa Cc kom över med den största kaffekoppen världen skådat i näven. Vi filosoferade och försökte ignorera det oundvikliga avskedet som skulle följa.

Jag är värdelös på avsked. Jag började böla redan när hon reste sig ur soffan. Sedan jag har fortsatt så, urfånigt sentimental. Och detta trots att St Eriksplan var galet grå, Vasaparken var en brungrå sörja och folk i t-banan hade ungefär samma färg. Snart har alla omkring mig färg av rödvin, basilika och sol. Typ. Eller, ni fattar vad jag menar. Om jag kommer dit vill säga. Packningen har näst intill slagit mig helt ur omloppsbanan. 20,5 kilo väger väskan nu. Lufthansa säger stopp vid 20 och jag känner på mig att vi kommer bråka om det om några timmar vid incheckningen. Särskilt eftersom jag precis plockat ut shampoo, balsam och fem plagg ur väskan och ändå ökat vikten med 5 hekto. What the..?

Hej då gråa Sverige. Ses när Mosebacke öppnat och gräset är grönt! Eller ja, kanske.