söndag 15 februari 2009

Fåttnåtinåt

Jag gillar inte fåttnåtinåt-artiklar. De gör mig eventuellt något mer paranoid än jag redan är. Sånt här och framför allt sånt här kan det inte finnas en olobotomerad människa i världen som går runt och hoppas på att få lyckan att läsa.

Dagen har gått långsamt på jobbet, allt kretsar kring en viss konstskola och ett visst gäng pirater. Mina tankar kretsar runt en viss sydeuropeisk huvudstad. För er som är trött på mitt tjat rekommenderar jag att sluta gå in på denna blogg, det lär knappast bli mindre av den varan. K har fått fast mark under fötterna, i form av italiensk kullersten och gräs som inte ruttnar under isblock.

Mamma säger att jag borde akta mig för att åka vespa i Rom. Jag säger att om jag lovar det kommer jag nog inte kunna hålla det. Kanske inte KÖRA vespa, men gärna åka. Äldre än så är nämligen inte jag än att jag tycker det är roligt. Och lite trotsigt. Kanske kommer verkligheten och knackar mig på axeln när jag inser att alla som flyttar till Rom för att plugga knappt får handla på Bolaget i Sverige. Eller knappt hunnit fira att de är byxmyndiga. Känner jag mitt italienska själv är jag rätt säker på att jag både lär åka vespa och kära ner mig i en högst olämplig fullblods-italienare. Och i vyer som dessa:

Inga kommentarer: