2 x parasiter

Den här stan svämmar över av två saker nu: kackerlackor och fotbollsfans. Särskilt bleka engelska varianten av det sistnämnda, de tar upp plats precis överallt. Och knäna på romarna skakar en smula, eftersom mellan 5-10 000 av dem inte ens har biljett till matchen i morgon. Mamma mia! Jag planerar att placera mig långt bort från mitt fina Prati (som ligger granne med Stadio Olimpico) för att skapa en säkerhetsbuffert från huliganer och knivslagsmål.

Det förstnämnda är svårare att skydda sig mot. K och jag studsade hela vägen hem i går från det obligatoriska måndagsvinet, för att försöka undvika att sätta foten på de äckliga krypen som tagit över gatorna om natten. Uppenbarligen är det för varmt även för dem, till vår stora sorg. Vi upptäckte ett helt gäng som hade konferens på gatan i San Lorenzo och mitt tjut höll på att ge K en mindre stroke. Via Angelico var fläckvis svart av krypen och jag bävar nu lite för att ta den vägen hem i natt igen, efter att jag vinkat av K och A som flyger hem till Stockholm i morgon.

Annars är allt bra här. Väldigt bra, med snudd på ypperligt. Förutom att jag vid exakt denna tid om tre veckor ramlar av planet på Arlanda, vill säga. Jag prickar av en mental lista i huvudet på saker jag vill göra, badar, får komplimanger för min italienska, dricker vin, handlar världens bästa grönsaker och frukt, upptäcker nya gator och promenader. Åker tåg, går på fotboll och Giro d'Italia, skrattar mycket, flirtar, går tillbaka till favoritrestauranger, blir kompis med tidningshandlaren och busschaffisen och får fina sms. Varför klaga?