Skolk

Jag, stranden, några tappra italienare med för mycket fritid och en massa dokumentärer i poden. Med tanke på att jag dessutom tagit igen ganska mycket av den sömnskuld jag dragit på mig senaste veckorna är jag nu så avslappnad att jag nästan blir lelös.

Jag slängde ned handduk och vatten och satte mig på tåget mot Napoli i morse. Lagom mycket folk, öppna fönster i hela kupén och vallmo, olivlunder och citronodlingar som svischade förbi utanför. Lyssnade på Juvelen och Kraftwerk hela vägen ned, snurrar numera in mer och mer på electro och sånt (och Das Model kändes extra träffande eftersom jag ser ut som jag siktar på att tävla i Miss Hawaiian Tropic). Köpte bananer, yoghurt och cashew på mataffären i Sperlonga och dunsade ned på handduken. Halvtimmesvändningar, vattenpauser, badpauser och kaffepauser senare tog jag bussen tillbaka till Fondi och tåget hem till Roma. Japp, jag kan dricka kaffe igen. K & J fick bevittna det historiska ögonblicket då jag testade första hutten på fem år. Och jag kände inget av allergin! Så nu unnar jag mig nån kopp per vecka, men inga espresso. Jag vill inte OD:a.

Nu sitter jag med en sallad och uppenbart annan färg på kroppen i köket och pratar med min italienska rumskompis. Ska försöka hitta nåt plagg som inte accentuerar min nysolade färg alltför mycket och bege mig till Campo för vin och hejdå-häng med hela fina gänget. Samma strand som tidigare, nu ur en annan vinkel.