Ibland är det så mycket i skallen att kaospiloten inte orkar jobba mer. Min sade upp sig någon gång i morse, så jag står och faller ensam nu. Eller ensam och ensam, jag stödjer mig på mina fina pärlor. I helgen i leriga Converse, regnponchos (c/o Arenavägen 63) i beredskap och med en ljummen folkis i näven. Det kommer bli världsklass. Och jag startar med en kasse full med rödtjut, fem timmar tågresa och italiensk vilding redan i dag. Och Crookers och älskade J vars lägga agerar hotell för mig och pirrig förväntan och pirrig i magen efter allt som sades och hände under gårdagskvällen.
Ja, det är mycket nu. Och det närmaste kaospiloten jag kommer i helgen är mina pilotbågar. Den andra kan få ta semester över helgen. På måndag kommer allt vara utrett och framtiden klarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar