Söndagsfrukost på solig veranda. Mackor med ost, juice och självömkan. Och så tre rökskadade halsar. Men helgen har varit perfekt, bortsett från våra krigsskador i dag. Jag upptäckte hur glad man kan bli av att känna varma andetag i nacken det första man gör på morgonen. Vita lakan, varm solbränd hud, ingen tid att passa kan vara så fint att det gör lite ont i en. S visade mig en av stans bästa platser att dricka vin på. Mälaren rakt under oss, apberget till höger och Djurgården rakt fram med ljudridå från Gröna Lund och stigande luftballonger som tog ny höjd över klippan.
I går satt fyra vänner på L:s föräldrars veranda i nio timmar: grillade, såg en luftballong nära på krasha in i skorstenen på grannhuset, jagade bortsprungen jycke, skickade sms, tog emot sms, skrattade så mascaran kröp ner i knävecken och berättade spökhistorier om silverpilen och hemsökta hus. Jag och K kände hur hårstråna reste sig på armarna när L berättade om vålnaderna i tunnelbanan och svepte i rena förskräckelsen två glas rosé till. Vi sov kvar, lånade tandborstar och jag fick en varm hund vid fötterna.
Jag och K kom fram till att fem var klockslaget då man får titta på film med gott samvete när det är bra väder på en söndag. Så nu gör jag det. En ogråtig sådan. Tar en mer syndaflodsframkallande efter det tror jag. Det är ju för bövelen söndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar