En dejt är ingen dejt, men vad är en flirt?

Firmajulfester är bra skit. Särskilt när det inte är ens egna utan man crashar andras. Då behöver man absolut inte kunna stava till nästa arbetsdag, chef eller skandal. Trots det, så låg vår lilla crashande styrka i kraftigt lä i går. Det är liksom det andra med att gå på firmajulfest på andras "firmor": de har ett så kraftigt försprång in i promilleträsket att man vet att man aldrig kommer i kapp. Därför kan man härja ännu mer ohämmat - ingen har en aning om vad man håller på med ändå.

Så det gjorde jag. Bland annat försökte jag desperat tolka det oblyga flirtandet från en av världens hetaste killar, eftersom jag vet att han är stabil med sin sambo. Var det flirt eller var det, för tredje gången, bara omotiverad övertrevlighet med fysiska tvångssyndrom? Detta hände efter en dejt tidigare på kvällen med killen som verkade charmigt nördig, men visade sig bara vara nördig. När han nämnde sci-fi-bokhandeln i Gamla stan visste jag att det var klippt. Trots det sa jag ja när han frågade om vi hann med en fika också efter promenaden. Jag ville inte vara obvious, liksom. Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det utan att vara tvärdissig. Jag ska fan sluta dejta och börja hångla på krogen igen. Back to my roots, liksom. Då vet man i alla fall vad man får. Ångest..?