Jag tror att jag behöver hångla. Lite romance. Lite uppsmackad mot en vägg med en hatthylla i bakhuvudet utan att byr sig, liksom. Det är i alla fall slutsatsen jag drar av att jag fyra av de fem senaste nätterna har drömt om sånt.
I går var det två killar som figurerade (nej, separat), båda från Karlstad. En finfin kille som jag dock är totalt oattraherad av och en som jag hade en liten, men ändå ganska utdragen crush på. Är det Gud som säger mig något nu när jag precis ska boka biljetter hem till Värmeland?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh gud åh gud, vilka? Hångel är faktiskt det finaste, lever fortfarande lite på förstagångshånglet med nya killen. Glöm inte höra av dig när Värmland! (jag vet, tjatig)
Ja men verkligen, hångel är nog det bästa som finns. Att bli lite knäsvag under hatthyllan eller i duschen. Jo föresten, jag har också drömt den senaste veckan.
H: Haha, säger jag det lär det inte ske på bloggen i alla fall!
V: Det hörs! :)
Skicka en kommentar