Blandat bandat

Sverige spelar tydligen skiten ur nåt lag på tv. Jag är lite för apatisk för att orka titta, min kropp har varit trött sedan jag kom hem vid åttasnåret. Istället vevar jag Greys anatomy som jag i går upptäckte att min Tivo spelat in medan jag frotterade mig i Rom. Tack och bock. Sånt och te och hallon har man förtjänat när man jobbat över och svettats ut tre sidor intervju till kommande numret. Jag kunde inte ens avgöra om den blev bra- Något jag inte gillade var min italienska accent på bandaren, jag låter efterbliven. Inte rösten alltså, bara uttalet.

I morgon ska jag börja visa lägenheten för potentiella hyresgäster. Det gör mig glad. Det betyder nämligen att jag är ett steg närmare en enkelbiljett till Italien. Enkelbiljett är ett så jävla bra ord, det kan inte betyda något dåligt. Antingen flyttar man eller så flyr man till något bättre eller så har man jäkligt lång semester. Idel bra saker. Jag får en fjäril i bröstkorgen när jag tänker på det, den fladdrar lätt och ledigt där inne. Eventuellt hör jag välstämda fioler också, ibland änglakör. Det är fint.

Nu tänker jag på Rom tills jag stänger mina gröna. (Ser ni det runda torget lite till vänster med åtta vägar som går ut? Där bodde jag.)