Ground zero is in Bromma

Jaha. Det regnar i Bromma, ösregnar. Pratar med A som berättar om solig cigarettepaus på varm trappa och get aways till Lago Bracciano. Allt känns med ens väldigt rättvist. De senaste dagarna har jag försökt vänja mig vid att vakna i Stockholm, Sverige. Det går sådär. Jag misstänker att min själ missade planet från Fiumicino i tisdags och nu irrar runt någonstans mellan säkerhetskontrollen och tax freen. Därför känner jag mig lost.

Jag har dock lyckats packa upp och tvätta allt. Det är snabbare jobbat än när jag varit på veckolång semester, så jag är nöjd. Jag har också balkonghängt hos L, träffat och fyllnat till med gammal kollega, blivit bjuden på champagne och skålat in Sverige, sett mitt blivande syskonbarn på andra sidan magen, hängt hemma hos bror på Lidingö, halvdagslunchat med A i Vasastan och tagit död på en halv miljon vita hårstrån med hjälp av L'Oreal. Mellan det: zoombi-style i soffan och flera 13-timmars sömnpass i sängen som påminner starkt om den om Guldlock: lagom mjuk, lagom stor, lagom fluffigt täcke.

Det handlar inte om regnet. Även om jag är starkt övertygad om att det skulle kännas mindre som en snyting att sitta i Sverige om det bara inte var jeans, jacka, halsduk-väder. Jag har inte haft jacka på mig sedan påsk. Men som sagt, det handlar inte om det. Det handlar om att den här sommaren är upploppet mot min återkomst till Rom...