Radar

I går gick larmet. Bockstens radar gick igång med största varningsflagg och han tog till drastiska metoder. Radarn kickade igång, den där som känner av alla slags "Hallå! Nu mår hon bra, nu måste du höra av dig"-vibbar som snurrar runt i luften där ute. Så det gjorde han. På det mest banala sättet man bara kan: tio i två natten mot lördag.
Jag vann den första ronden, eftersom jag raderade hans nummer nån gång i slutet av förra året och inte fattade alls vem som kallade mig sweetie pie så dags och varför.

Något skadeskjuten av vetskapen att jag slängt hans nummer gick han ändå in i andra ronden och några mess senare kom han med förslaget att han och jag skulle ta en mc-tripp tillsammans med ett tält och en sovsäck på söndag. När inte den fastnade frågade han efter min adress som han sa sig ha glömt. Då tackade jag för mig och släckte lampan.

Jag och K och CC har diskuterat radarn så många gånger. Den slår aldrig fel. Den börjar tjuta så fort man känner sig zen och tillfreds eller har träffat någon. Det sistnämnda är det som direkt sätter igång storlarm, tror jag. Då kommer hela insatsstyrkan stormande. Som i går alltså. Jag gissar att besvikelsen borta på Östermalm var stor när han upptäckte att jag inte längre bryr mig. Score!

Nu: lilla svarta, jeansjackan och Debbans uteservering.