Encore

Den här hjärnan har checkat ut och gått på semester. Eller är det i ide? Den fungerar i alla fall inget vidare, eftersom den fortfarande inte snappat upp att den bor i Rom igen om några veckor. Jag ska ge den helgen på sig att börja förstå, så kanske den sen kan sluta fundera i "tänk om"-banor kring hösten och den där staden.

Ja, det är alltså bokat. Igen. I tisdags ringde jag skolan och betalade, i onsdags fick jag tillbaka min gamla lägenhet i Prati och i dag skrev jag kontraktet här hemma med mina andrahandshyresgäster. Klappat. Och. Effing. Klart.
Jag tänker på det och känner efter i magtrakten: kliva av metron efter Tibern, gå Via Lepanto upp till Mazzini, köpa Vanity Fair på hörnan vid banken och svänga in vid min port. Jag kommer till och med bli glad när läskiga hissen hostar sig upp till rätt våning.

Ja, det blir nog bra. Men jag får ont i hjärtat av att tänka på hur mycket jag kommer sakna vissa personer här hemma. De fattas mig redan, jag kan inte komma på hur jag tog mig ur sängen en enda dag utan dem.
Förresten verkar det som jag gick igenom den där dörren trots allt. Plötsligt blev det fredag. Utomhuskonsert i parken som är som vår trädgård, sitta på filt med rosé i plastglas, sova länge, promenera Kungsholmen runt, äntligen få krama S, gå till Trädgården, ligga sked.