I natt fick jag mitt livs första frieri. Faktum är att det i stort sett var på riktigt, jag fick ring och allt. Den tilltänkte mannen föreslog Las Vegas, men jag sa nej. Inte fan har jag tid eller råd med Vegas just nu. Än mindre har jag lust att bli mrs Cancerforskaren i Hammarby sjöstad.
Cancerforskaren i sig är en fin kille dock. Jag gillar att han är forskare. Jag hittar på att han sitter i ett persienndunkelt labb i vit rock och labbglasögon och har vita möss som kryper upp ur bröstfickan på rocken. Han tycker jag är disillusionerad. Och förmodligen lite efterbliven. Han berättar om metastaser och proteiner och något mikroskop (som jag i natt kallade både periskop och horoskop av någon anledning) som jag inte ens fattar grejen med. Och så är jag impad. Impad över den vita rocken och över disputation och över en arbetsplats med celler i provglas - att rädda liv. När räddade jag ett liv med mina historier om Britneys rakade skalle och Uffe Lundells nya skiva..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar