Loppisfynd och parkhäng

I dag firar jag en vecka i mitt fina rum. Det firas dock inte särskilt hårt, eftersom jag varit legat helt däckad i min säng halva dygnet i går. Förmodligen var det nåt vajsing med mackan jag plockade upp på vägen till Villa Borghese i går.

Annars - bra helg. Var i tidernas sunkigaste och grabbigaste lägenhet i fredags hemma hos en av de svenska tjejerna i skolan. Det dracks vin, röktes inomhus och pratades musik och festivaler. Sedan drog vi till ett ställe som heter Fish & chips, ungefär lika fräsch klubb som sin namne till maträtt. Men ändå. De spelade dessutom en sjukt knepig mix av hårdrock och itala disco. Sladdade hem i taxi med världens roligaste chaufför och slocknade som ett litet ljus.

I går gjorde jag alltså min klassiker och gick till parken. Hade med mig bok, vatten och en apelsin och i lurarna sällskapade Etta James. Jag har nu hittat mitt guldställe, en bänk som alltid är ledig och som ligger nära Piazza di Sienna, vid Dianas tempel. Där strosar folk förbi, på cykel, inlines, till häst och fots. En rar gubbe började prata med mig och jag hängde på så gott jag kunde.

Sedan mötte jag upp A. Han hade varit i Museo Borghese och vi traskade in i Pincioträdgårdarna ihop. Där, på höjden, kan man ta en drink och njuta av vad som brukar kallas Roms bästa utsikt. Vi tog bara utsikten, för drinkarna är också några av Roms dyraste. A gick sen till Via del Corso för att hitta en present till sin kusin, men eftersom jag inte är suicidal hängde jag inte på. Den gatan är galen på lördagarna... Så jag gick hem, började känna mig lite dålig redan på t-banan och däckade sedan vid klockan sex i nån slags illamåendeattack som inte var av denna värld. Sov fjorton timmar och är nu på benen, om än fortfarande illamående. Tänkte bota med loppmarknad i Trastevere, men trammen funkade inte och istället blev det gatuloppis hela vägen från Moderna museet och hem till fina fina Mazzini. Villa Borghese. Baren med bästa utsikten. Roliga brillor på loppisen.