Kallt fast varmt

Ibland är det bara sådär bra. Förmodligen skittråkigt att läsa om dock.
Jag och K säger att oförstörda människor utan krockskador och gamla trauman inte är på riktigt, att cyniskt är det nya svarta. Men jag tror jag inte tappar ett uns cynism bara för att jag är lycklig ett slag. Jag har visserligen huvudbry att fundera på. Men just nu är det mycket som är väldigt bra. Och då har jag ändå levt under existensminimum och på lånade pengar hela månaden och grubblat en del.

I går var det väldigt bra, sådär som det ibland bara är med en person: man bara känner det utan att behöva allt om varandra. Vi satt på en båt vid vattnet och trotsade vindarna. På väg mot inomhus och värme lite senare snuddade vi vid varandra och bad om ursäkt för det. Fast vi båda gjorde det med mening.
Så höll vi på och jag tänkte på hans läppar. Ett maratonlopp mot den fina kyssen i ett gathörn, liksom. Den kan vara så jävla bra, den där kyssen. På vägen hem fånlog jag åt en drypande låt som poden tyckte passade bra. Ibland är man inte mer komplicerad än så.