Fredagar kan göra en filosofisk och navelskådande

Middag i sjöstan, rulla hatt under Coca cola-skylten och möjlighet till en sen stänkare på Debban uteservering innan hemgång. Medan jag gör mig i ordning till Michael Jackson-beat funderar jag på det där med att höra av sig. Och hur. Eller framför allt: när. Jag och CC säger stup i kvarten att vi ska lägga ner allt spel och bara köra ut våra marker på bordet och se vad given ger. Det är väldigt lätt att sitta på någons balkong en sen kväll och säga sånt. Svårare att hålla fast i sen när det väl gungar till.

Just nu gungar det för mig. Och det känns fint och läskigt på samma gång. Jag får konsultera familjen under kvällen och samla mod. All in, alla marker på en gång liksom. Så kanske det är med fina killar: man bara kör.