"Damn it, J.R"

I dag är jag lite avundsjuk. Kollega K har nämligen precis fått prata med Cliff Barnes! Hur stort är inte det? Jag är ungefär lika avis på henne som jag kommer vara på den lycklige som får åka till Trosa (!) och prata med Mr. Dylan McKay lite senare i höst...

Det roliga är att det är så här det ser ut. Vi träffar folk till höger och vänster och de kan vara hur stora eller amerikanska eller snygga som helst, men det är alltid tonårsidolerna som gör en knäsvag. Själv höll jag på att dö när jag träffade Mauro Scocco, det var stort!