Ex

På avdelningen depp toppar just nu mötet med exet i eftermiddag.
Vi har inte träffats på två månader, mest för att jag velat ha det så. Och nu har jag ångest, varför vet jag inte riktigt. Jag försöker stå emot impulsen att ställa in, den kommer hela tiden. Men det är väl lite som med plåster va? Bara att få det överstökat, man förstorar ju lätt upp hur det ska kännas. För det är inte fråga om några känslor av saknad egentligen, mest att det kommer kännas... Ja, konstigt och stelt och allt det där.

Fast ångest är kanske en liten överdrift? Det är mer att det knyter sig lite i magen och att jag stilla konstaterar att det är så. Ångest hade det nog varit om jag ville ha tillbaka honom. Och det vill jag ju inte. Det kanske är ett mellanting mellan depp och pepp....