Ågren, ågren, ågren. Jag brukar inte ha bakisångest, eftersom kontentan nästan alltid är att jag hade väldigt kul i alla fall. Och det hade jag i går också, men jag tror att jag gjorde något (snarare någon) jag borde ha skippat i går. Eller, egentligen är det nog inte så farligt, men jag har ändå sån sjuk ångest.
Vid åtta visade det sig att jag inte behövde jobba, så jag drog på mig klackar och stack iväg till en kompis. Vi drack vin och en massa Pastis och sedan iväg till Bröderna Olsson och vidare till Rocks. Och i dag känner jag mig som en urvriden trasa. Och jag har inte ens något skräp att tröstäta medan jag väntar på min uppståndelse. Damn it!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar