Jag har hela lägenheten full av hantverkare. Att ha radion på och stirra in i datorskärmen är det enda vettiga jag kan göra medan de är kvar här. Jag vet liksom inte annars var jag ska göra av mig själv. Och så känner jag mig som världens brudigaste tjej, när de hjälper mig med sånt som jag vill klara själv. Men uppenbarligen inte kan, just den här gången.
Tre rum, tre hantverkare. En hantverkare är söt, en är snäll och en är medelålders. Och jag sitter i vardagsrummet och vill att klockan ska slå "dags att gå till jobbet". För första gången i världshistorien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar