Karlstad. Så likt och olika sig på samma gång.Jag blir alltid lite varm i kroppen när tåget glider in längs Kroppkärrssjön. Förbi bortre delen av Norrstrand och vidare längs älven och barndomshemmet på Hagaborg. Det känns hemma och oerhört långt bort på samma gång. Bekant och främmande.
Klev av tåget efter tre timmar småsömnig resa bredvid en kille som övade trumrytmer hela vägen. J mötte mig innan sin klipptid och följde med hem till A. Nu är A på teatern för föreställning. Jag sitter här nyduschad med ett glas vin och en take out-pasta i knät. A frågade mig om jag kände nån i den här stan längre. Jag vet inte om jag gör det (förutom världens finaste vänner och världens finaste far, så klart). Jag ser knappt någon jag känner igen och tror inte att någon jag mött känt igen mig. Den första jag såg när jag klev av var min gamla samhällskunskapslärare från Tingvalla. Säger väl allt om mitt kontaktnät här numera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ah, stor igenkänningsfaktor i detta inlägg. Mitt kontaktnät har dock utökats lite sen i somras, mkt skönt. Have a great stay och hälsa goa J (om det är den J jag tror det är :S)
Frida: Det är den J. Hon hälsade till dig med!
Skicka en kommentar