Inför min karriärs kanske viktigaste möte, vad gör jag? Slår mig fullständigt sönder och samman. På väg till galan i går föll jag handlöst på Götgatan och skrapade upp knät så där som man gjorde när man var liten. Blåmärken överallt!
I dag blev det snäppet värre. Glömde byta stora raggsockarna mot några mindre halkiga på väg ned i tvättstugan och halkade i trappan. Ni vet hur man ser att folk halkar i tecknad film: flyger en meter upp och landar rakt på ryggen. I en trappa! Jag har ont precis överallt. Länge trodde jag att axeln gick ur led, men nu kan jag röra den igen. Jag är en fucking mess. Så det får bli stövlar på mötet istället för klackar. Annars vaknar jag väl upp ur koma om två år.
Tre saker den här kärringen förmodligen behöver:
* Halkskydd i duschen
* Broddar
* En ledsagare att hålla i. Alternativt rullator.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
aj, men fy. det finns få tilfällen där man känner sig så ynklig som när man ramlat. speciellt in public. snowjoggings med broddar kanske?
Aj, fan vad ont. Jag är asrädd för att slå mig, det är helt läskigt ju.. stackars axeln.
frida: Som tur var tror jag ingen av grannarna såg.
hanna: Fatta vad rädd man ska vara när man är sjuttiofem om det känns så här redan nu. Huvaligen!
Skicka en kommentar